För flertalet svenskar kan det tyckas märkligt att landets poliser faktiskt bara är vanliga medborgare och att det förekommer illegala handlingar inom kåren. Men grunden till respektlösheten och det dåliga utförande av ämbetet ligger egentligen på en helt annan nivå.
”Det är ett moraliskt träsk som nu även svalt svensk polis. En efterlysning är utfärdad.”
I svenskt affärsliv, på företag och inom många ideella organisationer har man valt att använda en ”CoC”, code of conduct, en uppförandekod där man tar upp ämnen som att inte prata om företagstransaktioner i det offentliga. Det är vanligt hos ideella föreningar att man inte dricker alkohol när man umgås med mindreåriga på olika tiollställningar och det finns även, sedan 2014 ett etiskt avtal som gäller Sveriges ledamöter i Riksdagen.
Sedan några år har partiet Socialliberalerna konstaterat att avtal och lagar inte gäller lika för alla i landet. Folkets tillsyningsman Riksdagens Talman, skall agera då ledamot bryter mot dessa och därmed säkra rättssäkerhet, etik och förtroende hos folket för ämbetet.
Socialliberalerna gjorde tidigare en förfrågan hos Polisförbundet hur de arbetade med etik/moral inom kåren och fick svaret att man inte tillämpade någon uppförandekod. Det finns inga direkta konkreta riktlinjer på hur man uppför sig, bortsett vapenbruk och då man måste bruka fysiska medel för att gripa en gärningsperson m.m.
Förtroende, rättssäkerhet är inget som uppkommer automatiskt, det måste förtjänas och den utveckling vi idag ser i det svenska samhället kan, delvis tillskrivas, Riksdagens Talman Andreas Östgöte och det presidie som konsekvent vägrar att agera då ledamöter strider mot både uppförandekoden och övriga svenska lagar.
De aktuella personerna har odlat folkets förakt genom sitt handlande och bristen därav. Det rättsliga förfallet där brott hos ministrar och ledamöter tycks försvinna har visat vägen för kriminella som tar lärdom av landets ledare och den ’lokale sheriffen’ som struntar i att agera med föredöme när det kommer till basala etiska och moraliska överväganden.
Det är alltså logiskt varför en polistjänsteperson både dricker i tjänsten, har samlag med brottsmisstänkta, stjäl och/eller lämnar ut känsligt material.
Under flera år har medborgare, av våra folkvalda, blivit undervisade att det inte är viktigt att följa avtal och regler. De har fått se att tillsyningspersonen hellre fikar med partiledare än att vara folkets resurs då det begås avsteg av arvoderade ledamöter och ministrar.
Det är logiskt att vanliga medborgare som väljer en karriär inom polisen faller till föga då de ställs inför svåra moraliska ställningstagande när de varken blivit utbildade med en uppförandekod i grunden, eller kan se upp till de folkvaldas egna beteende, i ord och handling. Eller det enkla faktum att förseelser inte leder till vidare juridiska konsekvenser.
Det rättsliga förfallet inom kåren är en konsekvens av det haveri vi så länge sett hos våra folkvalda inom olika ämbeten,på olika nivåer.
Buksvågerpolitik, stöld eller direkta brott som blir outredda är inte bara kriminellt, det är ett moraliskt träsk som nu även svalt svensk polis. En efterlysning är utfärdad.