Det är en skakig tid för världens demokratier. Med Donald Trump redo att sväras in som president om ett dygn, ansluter han sig till en klubb av ”äldre herrar” som präglar världspolitiken. Putin, Xi Jinping, Nerendra Modi, Benjamin Netanyahu och andra ledare dominerar den globala scenen med maktspel och en oroande aptit på territorier. Under deras styre ser vi ett mönster av militarisering, populism och en föraktfull inställning till demokratiska principer.

Men är problemet deras ålder? Deras kön? Eller är det snarare den brutala och manipulerande politiska kultur som dessa individer representerar?

Vladimir Putin har sedan länge siktet inställt på att återuppbygga en modern version av Sovjetunionen. Hans anfall på Ukraina och subtila infiltration i forna östeuropeiska länder har skapat en geopolitisk kris som hotar stabiliteten i hela Europa. Samtidigt har Xi Jinping konsoliderat makten i Kina och eskalerat hoten mot Taiwan, samtidigt som han fortsätter att utöva inflytande över Afrika genom lånefällor och infrastruktursatsningar som undergräver mottagarländernas självständighet.

Donald Trump har i sin tidigare mandatperiod antytt att han ville köpa Grönland från Danmark, ett absurdt förslag som trots sin lätthet avslöjar en imperialistisk tendens. Och i Mellanöstern fortsätter Netanyahu att undertrycka palestiniernas frihet och målmedvetet utöka Israels kontroll över omstridda områden.

Gamla män med nya verktyg

Det är inte bara dessa ledarnas ålder som är relevant, utan den kultur av maktbegär och manipulering som följer med dem. De använder sig av modern teknologi, propaganda och digitala verktyg för att befästa sina positioner. Genom att kontrollera media, censurera kritiska röster och använda algoritmer för att forma opinioner på sociala medier (som TikTok, Facebook och Twitter), underminerar de demokratiska strukturer och rättigheter.

Samtidigt visar de en djupt rotad förakt för mänskliga rättigheter och en oemottaglighet för internationella lagar. Under deras ledarskap har vi sett en återkomst av nationalistiska rörelser, militarisering och en minskande respekt för diplomati.

Det är viktigt att understryka att inte alla äldre män är desamma. Nelson Mandela är ett exempel på en ledare som använde sin visdom och erfarenhet för att ena och bygga en framtid. Problemet ligger inte enbart i ledarnas ålder eller kön, utan i deras politiska filosofi och bristande respekt för demokratiska principer.

Att ersätta dem med unga kvinnor är inte heller en universallösning, även om en mer inkluderande representation är ett steg i rätt riktning. Det verkliga svaret ligger i att skapa system som motverkar maktmissbruk och stärker demokratins fundament. Följande åtgärder är avgörande:

För det första måsta pressfriheten skyddas. Den är idag hotad genom att exempelvis Trump utmålat oberoende medier som ”fake news”. Dessa medier måste få resurser och stöd för att kunna granska makten utan rädsla. För det andra behövs civilsamhället stärkas. Organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati behöver mer stöd, både ekonomiskt och politiskt.

Vidare måste kvarvarande demokratier i världen samarbeta för att motverka autokratiska regimers inflytande och övertagande av fler länder. Det gäller både att kunna stå emot rika mångmiljardärer såsom Elon Musk (som på senare tid lagt sig i även europeiska länders politik och visat stöd för fascistiska och nynazistiska partier), och hot från världsledare som Putin, Xi Jinping, Erdogan, Orban och Trump.

Sist men inte minst måste medborgarna fortsätta utbildas i kritiskt tänkande och om demokratins värde för att motstå populistiska manipulationer. Vi ser tydligt hur dessa ledare försöker censurera böcker och litteratur i skolorna, anklagar oliktänkande för vänster och ”woke” genom att utmåla dem för att vilja förgöra mänskligheten och frånta religiösa grupper deras möjlighet att ha en egen tro.

Demokratins framtid

Världen står inför en kamp mellan demokrati och autokrati. De gamla männens tidevarv måste utmanas, inte med förakt eller generaliseringar, utan med kraftfulla och genomtänkta insatser för att stärka demokratins institutioner. Medborgare i varje land måste fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter, rättvisa och frihet, för utan dessa värden riskerar vi att förlora inte bara demokratin, utan själva grunden för ett fritt samhälle.

Det är dags att ställa dessa envåldshärskare till svars och påminna världen om att makten alltid bör utgå från, och tjäna folket—inte genom en en gammal gubbe för att tillfredsställa hans ego.