Nu har IPCC:s (FN:s internationella klimatpanel) senaste rapport om klimatförändringar kommit. Media slår på stora trumman och rapporterar med bilder på uttorkad jord, översvämmade områden och rubriker lika stora som halva sidan. Tusentals forskningsrapporter, oberoende av varandra, från hela världen kan inte ha fel. Vi är på väg mot en klimatkatastrof. Ändå görs inget!
Ja, det stämmer att vi snart är inne i en återvändsgränd när det är för sent att göra något om det inte görs något nu. Inte imorgon utan helst idag! Man rapporterar som om det är jordens undergång men glömmer ofta att berätta att det är människans (och många andra arters) undergång som står på spel. Planeten kommer klara sig utan oss – troligtvis mycket bättre – och återhämta sig även om det tar några tusen år. Det är i sammanhanget en väldigt kort tid för vår planet men helt avgörande för människans överlevnad.
Självklart ska vi lita på vad forskarna säger och som sammanfattas i IPCC-rapporterna år efter år. Det råder ingen tvekan om att den pågående klimatförändringen beror på oss människor och vårt levnadssätt. Det har undertecknad själv undervisat och föreläst om på olika skolor i flera år. Varje gång har det strikt hänvisats till forskningen och källkritik för att ifrågasätta konspirationsteoretiker utan att på något vis lägga någon som helst politisk värdering vid undervisningstillfällena. Och varje gång kommer någon förälder med anklagelser om att man gett deras ungdom klimatångest och som vill att man dels ska be om ursäkt och dels sluta lära ut sådant som de själva ändå inte tror på av antingen religiösa eller politiska skäl.
Så visst är det rätt att media två gånger per år i samband med att klimatrapporterna släpps, rapporterar om vart vi är på väg. Nu senast var det många som rapporterade om att vi bara har sju år på oss att halvera koldioxidutsläppen innan det är oåterkalleligt och det inte kommer att gå att reparera luftkvalitén och värmeökningen som gör att några av våra husdjur som hundar och katter kommer att ha svårt att överleva med en ökad koldioxidhalt i luften och att glaciärer och isar smälter och därmed hjälper till att öka temperaturen ytterligare och att vi får allt mindre färskvatten (som inte är utblandat med saltvatten) kvar på planeten.
För några år sedan rapporterades siffran 10 år och många menade att de kände igen siffran från 80- och 90-talet då vi hade 10 år kvar p.g.a. ozonskiktet den gången. Eftersom vi ’klarade’ oss den gången menade skeptikerna att siffran ”10 år” bara var skrämselpropaganda. Men då, liksom nu, varnar forskarna att det är så lite tid kvar ”om vi inte gör något åt problemet!”, d.v.s. om vi fortsätter som vi gjort fram till nu så kommer vi inte ha mer tid kvar. Tidsintervallet stämmer alltså och man kan lugnt säga att det är bråttom och att det måste finnas en förståelse för att det kan ge en och annan klimat ångest.
Anledningen till att det ger klimatångest beror på att media och de här IPCC-rapporterna aldrig ger något hopp om att vi kan lösa problemet!
På samma sätt som den tunga industrin hjälptes åt att sluta med gaser så som freoner, kväveföreningar och klor- och bromhaltiga ämnen som tunnar ut det UV-skyddande ozonskiktet i bl.a. kylskåp och sprayburkar, så kommer säkert mänskligheten klara av att hitta lösningen på utsläppen av växthusgaser med fokus på koldioxid. Detta brukar undertecknad vara noga med att poängtera när ämnet tas upp med elever, lärare och föräldrar.
Problemet är bara att media vägrar rapportera om det eller ge dessa företag en chans genom intervjuer eller reportage. Idag finns det företag som har väldigt bra lösningar och som är beroende av att nå ut för att kalla världens företag och världsledare att samarbeta för att klara av att få allt färdigt i tid. Ett sådant företag finns i Sverige. Trots flera försök har ingen journalist eller medieföretag, eller ens några politiker velat lyssna på det örat. Man skriver mycket hellre om katastrofer och sprider skrämselpropaganda utan den minsta tanken på vad det kan göra med mänskligheten.
När man ser katastrofer i form av jordbävningar, orkaner eller översvämningar så ser man även plundring i efterdyningarna av katastroferna. Människor som slår sönder skyltfönster och dörrar för att roffa åt sig allt de kan komma över. Vi har även sett det i många filmer från Hollywood när människor desperat stjäl och till och med dödar varandra för att komma åt förnödenheter dagarna innan jordens (eller iallafall mänsklighetens) undergång.
Men precis som i filmernas värld finns det någon som tänkt ut något innan men som ingen trott på, eller utmålat som byfånen, och som på något vis sitter på det som ska rädda världen. Så frågan är, när kommer media och journalisterna att ta sig i kragen och agera för att faktiskt hjälpa till att rädda världen? När kommer reportagen och de små hjältarna som faktiskt kan hjälpa oss att förlänga mänsklighetens tid på vår planet innan de där 7 åren tar slut?
Valdi Ivancic