FN:s människorättsorgan, såsom rådet för mänskliga rättigheter och kontoret för högkommissarie för mänskliga rättigheter, har erkänt det nära sambandet mellan klimatförändringar och mänskliga rättigheter.
https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2023/02/20/council-conclusions-on-eu-priorities-in-un-human-rights-fora-2023/
De har betonat att klimatförändringarna oproportionerligt påverkar utsatta och marginaliserade samhällen, såsom ursprungsbefolkningar, kvinnor, barn och människor som lever i fattigdom, som ofta har begränsad tillgång till resurser och drabbas av de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.
FN:s system för mänskliga rättigheter kan spela en avgörande roll för att påverka kampen mot klimatförändringar genom att lyfta fram de mänskliga rättigheternas konsekvenser av klimatförändringar och förespråka politik som respekterar och skyddar dessa rättigheter.
FN:s system för mänskliga rättigheter tillhandahålla en plattform för drabbade samhällen och organisationer i det civila samhället att uttrycka sin oro och förespråka sina rättigheter i samband med klimatförändringar. Detta kan bidra till att säkerställa att politik och beslut relaterade till klimatförändringar är informerade av perspektiven hos de mest drabbade.
FN:s system för mänskliga rättigheter uppmana regeringar och andra aktörer att vidta brådskande åtgärder för att ta itu med klimatförändringarnas konsekvenser för mänskliga rättigheter. Detta kan innefatta att efterlysa åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, skydda utsatta befolkningar och främja anpassningsstrategier som respekterar mänskliga rättigheter.
Sammantaget kan FN:s system för mänskliga rättigheter spela en viktig roll i kampen mot klimatförändringar genom att öka medvetenheten om de mänskliga rättigheternas konsekvenser av klimatförändringar, främja politik som respekterar och skyddar dessa rättigheter och tillhandahålla en plattform för drabbade samhällen och organisationer i det civila samhället. att delta i beslutsprocesser relaterade till klimatförändringar.
Vad har världen infört för insatser för att motverka detta E.L.E – scenario?
Europa är den första regionen i världen att införa ett koldioxidprissättningssystem, kallat European Union Emissions Trading System (EU ETS), som sätter ett pris på koldioxidutsläpp från stora industri- och kraftverk. Systemet omfattar över 11 000 kraftverk och industrianläggningar i 31 länder, vilket gör det till världens största koldioxidmarknad. EU ETS har varit i drift sedan 2005 och anses vara ett effektivt sätt att minska utsläppen. Många europeiska länder har satt upp ambitiösa mål för förnybar energi för att minska sitt beroende av fossila bränslen. Till exempel har EU satt upp ett mål att öka andelen förnybar energi i sin slutliga energiförbrukning till 32 % till 2030. Flera länder har satt upp ännu mer ambitiösa mål, som Danmark, som har som mål att drivas till 100 % av förnybara energikällor. energi till 2050.
En stor bov gällande utsläpp är världens handelsflotta av containerfartyg samt världens lastbilar. Europeiska länder vidtar också åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn, som är en betydande bidragande orsak till utsläppen av växthusgaser. Många länder har infört policyer för att främja användningen av elfordon, såsom skattelättnader och subventioner för att köpa elbilar, samt bygga infrastruktur för att stödja elfordon, såsom laddstationer.
https://www.imo.org/en/MediaCentre/HotTopics/Pages/Cutting-GHG-emissions.aspx
Asien befinner sig i ett fortsatt expansivt läge och ingen i väst kan väl opponera sig då berörda länder strävar efter samma levnadsstandard som vi tillåter oss själv i väst, eller?
Skall de berövas det vi använder dagligen eller skall västvärlden sänka sina egna gränser på accepterad livskvalité?
Många asiatiska länder vidtar också åtgärder för att göra sina städer grönare och mer hållbara, som att plantera träd och bygga gröna tak. Singapore har till exempel satt som mål att öka sitt gröna täcke till 50 % till 2030, medan Kina har lanserat ett ”Sponge City”-initiativ för att bygga städer som kan absorbera och återanvända regnvatten. : Vissa asiatiska länder, som Japan, investerar i teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS), som fångar upp koldioxidutsläpp från industriella processer och lagrar dem under jord. Japan bygger för närvarande världens största CCS-projekt, som kommer att fånga och lagra 1,5 miljoner ton CO2 per år.
Liksom Asien investerar många nordamerikanska länder i förnybar energi, särskilt i sol- och vindkraft. USA är världens näst största producent av vindkraft och Kanada är ledande inom vattenkraft.
De Nordamerikanska länder vidtar även åtgärder för att minska energiförbrukningen i byggnader, som står för en betydande del av växthusgasutsläppen. Många städer i USA och Kanada har infört byggregler och förordningar för att främja energieffektiva byggnader, som att kräva att nya byggnader ska byggas till en viss energistandard.
Bland de mer lättillgängliga omställningar kan nämnas mer närodlat och odlingar med naturliga upplägg på en optimerad yta, som t.ex. vertikalodling. Hållbart jordbruk: Jordbruket är en betydande bidragsgivare till utsläpp av växthusgaser, och många sydamerikanska länder vidtar åtgärder för att främja ett hållbart jordbruk. Brasilien har till exempel lanserat ett program för att främja ett koldioxidsnålt jordbruk.
Världens olika klimatzoner främjar olika sorters insatser och varje land måste därför utgå från sin geografiska placering för att hitta de mest effektiva sätten förutom de som frenar oss globalt, tidigare nämd containerflotta. Många länder i Sydamerika, som Chile och Uruguay, främjar utvecklingen av förnybar energi, särskilt inom sol- och vindkraft. Till exempel genererar Uruguay mer än 95 % av sin el från förnybara källor, inklusive vind och sol.
Sydamerikanska länder vidtar också åtgärder för att skydda sina skogar, som är avgörande för att absorbera koldioxid från atmosfären. Brasilien har till exempel satt som mål att minska avskogningen i Amazonas regnskog med 80 % till 2020, medan Peru har förbundit sig att eliminera olaglig avskogning till 2021.
På den afrikanska kontinenten vidtar många länder åtgärder för att skydda sina skogar, som spelar en avgörande roll för att absorbera koldioxid från atmosfären. Till exempel har länder som Etiopien och Rwanda lanserat storskaliga trädplanteringsinitiativ, medan länder som Madagaskar och Kamerun arbetar för att stärka skyddade områden och främja hållbara skogsbruksmetoder.
Flera afrikanska länder investerar i förnybar energi för att minska sitt beroende av fossila bränslen och minska utsläppen av växthusgaser.
Till exempel satsar Sydafrika på sol- och vindkraft, medan länder som Kenya och Etiopien utvecklar geotermisk kraft.
Men takten i utvecklingen av förnybar energi i Afrika är fortfarande relativt låg, och många länder är fortfarande mycket beroende av fossila bränslen.
Klimatförändringar har redan gjort att tidigare kända riskperioder förskjutits eller ändrat karaktär, såsom torka, översvämningar och stigande havsnivåer. Till exempel har länder som Senegal och Nigeria tagit fram nationella anpassningsplaner, medan länder som Etiopien och Kenya investerar i infrastruktur för vattenförvaltning
Kostnaden för anpassning är dock hög och många afrikanska länder saknar resurser för att genomföra omfattande anpassningsstrategier.
Världen är hårt ansatt av krig, konflikter, geopolitiska intriger och risk för ett tredje världskrig och skulle det gå att undvika detta så är mänskligheten kanske ändå tillintetgjord om vi inte agerar med fler omgående och kritiska klimatinsatser för att undvika att dö ut som ras.