4 februari, 2024
Världens mäktigaste person
I strålkastarljuset av Super Bowl på nästa söndag och den kommande politiska stormen i USA, står den världsberömda artisten, Taylor Swift, i centrum när hon även fortsättningsvis utökar sin påverkan från musikscenen till den globala politiken. Tidigare utsedd av Time Magazines till den mäktigaste kändis 2023, har Swift nu blivit en viktig aktör i det politiska spelet, särskilt med tanke på det nära förestående presidentvalet i år.
Medan Taylors pojkvän, Travis Kelce i Kansas City Chiefs förbereder sig för Super Bowl mot San Francisco 49ers, riktas nu blickarna fämst mot Swift. Hennes tidigare politiska ställningstaganden och öppna stöd för Joe Biden har satt skräck i republikaner och Trump-anhängare, som fruktar att hennes inflytande kan kullkasta deras planer.
Swift, känd för att ha engagerat sina trogna fans, de så kallade Swifties, i politiken och för att ha uttryckt starka åsikter i föregående val, har blivit en så stark politisk kraft att Trumps MAGA-anhängare nu talar om konspirationsteorier. Hennes möjlighet att mobilisera en global publik och skapa diskussioner kring demokratiska värden har väckt intresse över hela världen och hennes relation med NFL-stjärnan har skakat om den konservativa publiken.
Internationellt sett har politiska ledare och observatörer vädjat till Swift att fortsätta använda sitt inflytande för att stödja demokratiska värden, särskilt med tanke på de globala hoten mot stabilitet och demokrati. Hennes möjlighet att påverka politiken sträcker sig långt bortom musikens värld och sätter henne i en unik position att forma den globala agendan.
Taylor Swift representerar inte bara musikindustrins kröning, utan även en symbol för kvinnors styrka och politiska påverkan efter att hon starkt tagit ställning mot abortpolitiken som drivs av högern i USA. När demokratin står på prov och globala spänningar ökar, kan Swifts beslut att engagera sig politiskt ha långtgående konsekvenser, inte bara jämställdheten, utan för världspolitiken.
Den globala uppmärksamheten som följer med Swifts politiska ställningstaganden i det kommande amerikanska valet kommer inte bara att prägla hennes egen framtid utan också att påverka de politiska landskapen runt om i världen. I en tid där starka ledare är få och demokratin står på spel, har Taylor Swifts politiska tyngd blivit en oväntad men kraftfull faktor.
Swifts intåg på den politiska arenan ger henne en suverän ställning som världens, just nu, mäktigaste person. Hennes roll i det amerikanska presidentvalet sätter tonen i den politiska verkligheten som riskerar att tas över av en tondöv och farlig person om Taylor Swift inte använder sin röst och gör sig hörd.
26 augusti, 2023
Trumps hot mot demokratin
I den virvelvind av politiska förändringar och kontroverser som har präglat de senaste åren finns en gestalt som, som det verkar, aldrig förlorar sin förmåga att polarisera och dominera samtalen – Donald J. Trump. Trots rättsliga påfrestningar och en omtalad karaktär fortsätter Trump att vara en central figur i det republikanska spelet, en spelare som med skicklig taktik omsätter kontrovers till kapital för sin egen politiska agenda.
Fenomenet är på många sätt häpnadsväckande. Trots rättsliga anklagelser och domstolssalar som håller på att utvecklas till en slags parallell verklighet, fortsätter Trump att leda i opinionsundersökningar bland republikanska presidentkandidater. Det är en märklig symbios mellan den åtalade och hans anhängare, där varje juridisk utmaning bara verkar stärka Trumps skildring av sig själv som en kämpe mot etablissemanget.
Det är dock inte bara Trumps politiska öde som är satt på spel här, utan även de grundläggande värden som demokrati står för. Hans framgångar, trots anklagelser och brist på traditionell politiskt godtagbara drag, kan tyckas vara ett underbetyg åt systemet. Men det är när vi blickar bortom kulisserna som det verkliga orosmomentet framträder. Trumps politik, och likaså republikanernas ideologiska inriktning, utgör en tydlig fara även för den svenska demokratin.
Det är inte bara en fråga om avstånd – vad som händer på andra sidan Atlanten kan definitivt påverka vårt eget hörn av världen. Den växande styrkan i det nationalistiska och populistiska fältet i USA har en ovillkorlig förmåga att sprida sina rötter till andra platser, inklusive vårt eget land. Den svenska extremhögern kan finna inspiration och legitimitet i det framgångsrika retoriska greppet som Trump har använt sig av, där uttalade fiender och kritiker skapas och sedan fördöms.
Den nära relationen mellan USA och Sverige, både politiskt och ekonomiskt, innebär att våra öden är vävda samman. Den potentiella avvecklingen av stöd till Ukraina i konflikten med Ryssland, som samtliga de republikanska presidentkandidaterna – och partiet – förespråkar, kan exempelvis direkt påverka oss, särskilt om Sverige väljer att bistå med JAS-Gripen stridsflyg. Det är inte enbart en fråga om att försvara en demokratisk nation mot en aggressiv granne, utan det är även en riskabel dans på en geopolitisk lina. Det är vår plikt att erbjuda stöd, men det bör vara ett stöd som fokuserar på humanitära och logistiska aspekter, snarare än en militär uppvisning.
Samtidigt som Trumps retorik och republikanernas politik kastar skuggor över vårt samhälle, är det även viktigt att utvärdera vår egen riktning. Den högerorienterade regeringen, understödd av Sverigedemokraterna, har skapat ett politiskt landskap där åsiktsfrihet och mänskliga rättigheter tycks urholkas gradvis. Demokratins värden är inte något som kan tas för givet, och vi måste aktivt motverka tendenser som underminerar dess fundament.
Vi står vid en korsväg, både som en del av det globala sammanhanget och som en nation som värnar om sina egna värderingar. Trumps fortsatta inflytande, oavsett dess utfall, är en påminnelse om farorna med att låta populistiska och nationalistiska strömningar ta överhand. Det är vår uppgift att förbli vaksamma, inte bara gentemot utmaningarna från andra länder, utan även gentemot de krafter som hotar vår demokrati inifrån.
1 augusti, 2023
Regeringen målar in sig i ett hörn…
När så Sveriges statsminister till slut visar upp sig under en presskonferens, efter 7 dagars tystnad, så är Ulf Kristersson på väg att måla in sig själv och regeringen i ett hörn. Risken med att ge med sig och ändra lagar (man vill tillsätta en utredning för det), är att man därmed viker sig för icke-demokratiska länder, sätter vår befolknings yttrandefrihet på spel och även bäddar för framtida extrema regeringar i Sverige som lättare kan tysta all kritik och opinion.
Som politisk ledare är det vår plikt att spegla och utvärdera de politiska skeendena i världen. När vi riktar vårt fokus mot Sverige, ett land med en rik tradition av demokrati och yttrandefrihet, möter vi nu en oroande utveckling. Sveriges statsminister, Ulf Kristersson, har drabbats av stark kritik från mellanöstern och odemokratiska regimer på grund av kontroversiella händelser med koranbränningar. Men farorna som nu hotar det svenska samhället handlar inte enbart om dessa specifika händelser; istället ligger hoten i hur regeringen väljer att hantera situationen.
Efter sju dagars tystnad väljer Sveriges statsminister att framträda vid en presskonferens, vilket är välkommet. Men det som oroar är de diskussioner om att ändra lagar och tillsätta en utredning som har dykt upp i samband med kritiken. Det är viktigt att förstå farorna i att böja sig för påtryckningar från odemokratiska länder.
För det första riskerar en förändring av lagar och utredningar att underminera den svenska befolkningens yttrandefrihet. Yttrandefriheten är en grundsten i varje demokrati och ett oumbärligt verktyg för att uttrycka sina åsikter och uppmärksamma potentiella orättvisor. Genom att ge efter för påtryckningar riskerar Sverige att sätta denna värdefulla rättighet på spel och därmed underminera demokratins grundläggande principer.
För det andra riskerar regeringen att sätta ett farligt prejudikat för framtida extrema regeringar. Om Sverige viker sig för påtryckningar nu, finns det en risk att framtida regeringar, som kanske inte är lika demokratiskt sinnade, också kommer att känna sig berättigade att tysta all kritik och opinion som går emot deras intressen. Detta skulle kunna leda till en farlig utveckling där demokratiska principer och medborgerliga rättigheter eroderas över tid.
Det är viktigt att betona att respekt för olika religioner och kulturer är av yttersta vikt. Samtidigt bör ett land som Sverige, med dess stolta tradition av demokrati, ha förmågan att hantera kontroversiella händelser på ett sätt som upprätthåller demokratiska principer och yttrandefrihet, utan att kompromissa med dessa värderingar.
I en tid där världen står inför ökande hot mot demokratin, bör Sverige fungera som en stark fästning för de demokratiska värderingarna och den fria åsiktsbildningen. Genom att möta kritiken med beslutsamhet och trygghet i sina demokratiska principer, kan Sverige inte bara stå emot påtryckningar från odemokratiska regimer, utan också tjäna som en inspirationskälla för andra länder som strävar efter att upprätthålla frihet och demokrati.
Låt oss även reflektera över en annan potentiell konsekvens av att ge avkall på yttrandefriheten och demokratiska principer. Om Sverige skulle böja sig för påtryckningar och ändra lagar för att möta den nuvarande kritiken, skapar detta en farlig möjlighet för andra länder att kräva liknande ändringar i framtiden. Ett sådant scenario kan exempelvis uppstå om någon i Sverige väljer att bränna den kinesiska flaggan för att uttrycka sitt stöd för exempelvis Taiwan eller Tibet, som har historiska konflikter med Kina.
Det är ingen hemlighet att Kina har visat sig vara ett land som är känsligt för kritik och reagerar kraftfullt när det gäller frågor om suveränitet och territoriella integritet. Om Sverige nu öppnar dörren för att ändra lagar på grund av påtryckningar från odemokratiska länder, kan vi se riskerna med en eskalerande spiral av krav och hot från stater som Kina. Detta skulle kunna leda till att Sverige och andra länder hamnar i ett dilemma där de tvingas välja mellan att stå upp för demokratiska värderingar och yttrandefrihet eller att undvika ekonomiska sanktioner och handelsstopp.
En sådan utveckling skulle vara ödesdiger för yttrandefriheten och demokratin på global nivå. Det skulle innebära att länder världen över riskerar att tysta sina medborgares röster för att undvika ekonomisk skada och internationell isolering. Samtidigt skulle det underminera möjligheterna att stödja frihetskämpar och demokratiska rörelser i länder som kämpar för sina grundläggande mänskliga rättigheter.
Som ett demokratiskt land med yttrandefrihet är det viktigt att vi inte blundar för dessa potentiella risker. Istället bör vi stå fast vid våra värderingar och försvara yttrandefriheten som en grundläggande mänsklig rättighet. Det är genom att stå enade mot hot och påtryckningar som vi kan skapa en värld där demokratin och de grundläggande friheterna kan blomstra och där människor kan uttrycka sina åsikter utan fruktan för repressalier.
Sverige har en lång historia av att vara en förebild för demokrati och mänskliga rättigheter. Genom att fortsätta att försvara yttrandefriheten och demokratiska principer kan vi inte bara bevara vår egen frihet utan också inspirera andra länder att följa samma väg mot en mer öppen, tolerant och demokratisk värld. Detta är en utmaning som vi inte får undvika, utan snarare omfamna med mod och beslutsamhet. Endast genom att stå fast vid våra värderingar kan vi bygga en ljusare framtid för kommande generationer och för alla som drömmer om frihet och rättvisa.
Som socialliberal, politisk ledare uppmanar jag Sveriges regering att noga överväga konsekvenserna av sina handlingar. Låt oss inte vika oss för påtryckningar som hotar de demokratiska principerna och den fria åsiktsbildningen. Istället låt oss stå upp för demokratin, yttrandefriheten och den svenska traditionen av öppenhet och tolerans, samtidigt som vi respekterar alla religioner och kulturer. Det är genom att stå starka i våra demokratiska värderingar som vi kan bygga en ljusare och mer säker framtid för Sverige och för världen som helhet.
31 juli, 2023
I dagens snabbt föränderliga värld är det mer än någonsin nödvändigt för Sverige att ha en stark och synlig ledare, en som modigt står upp för vårt lands intressen och markerar tydligt mot de som hotar oss som nation.
Det är en politisk plikt att agera med beslutsamhet och att göra sin röst hörd både nationellt och internationellt. Tyvärr har den nuvarande regeringen och dess statsminister inte levt upp till detta behov, och det finns allvarliga konsekvenser när man undviker att synas som en personlig, karismatisk och stark ledare.
En av de största riskerna med att inte ha en synlig ledare som agerar som en symbol för nationens styrka och vilja är att Sverige riskerar att försvagas i ögonen på sina motståndare. När en nation attackeras av yttre hot, måste dess ledare agera som en förenande kraft som visar att vi är fast beslutna att stå upp för vårt land och våra medborgare. Det är genom starka markeringar som vi visar att vi inte kommer att tolerera hot mot vår suveränitet och säkerhet.
Att förlita sig enbart på sociala medier som plattform för att kommunicera och markera mot våra fiender är otillräckligt och riskabelt.
Medan sociala medier kan vara en snabb och effektiv kanal för att nå ut till många människor, kan dess effektivitet vara begränsad när det gäller att påverka andra nationer och politiska aktörer. Det är en sak att skriva tweets och uppdatera statusar, men det är en helt annan nivå av trovärdighet och styrka att stå framför världen som en synlig och beslutsam ledare.
Vi ser tydliga exempel runt om i världen där starka och karismatiska ledare har haft stor påverkan på sina länders ställning i världen. De har agerat som förebilder och symboler för nationens enighet och beslutsamhet.
Att ha en stark och synlig ledare innebär också att man är redo att fatta tuffa beslut och att ta ansvar för sina handlingar.
För att förstå vikten av en stark ledare kan vi vända oss till historien. Ledare som har undvikit att ta en tydlig ställning mot hot mot sitt land har ofta blivit uppfattade som svaga och tveksamma, vilket i sin tur kan locka aggressorer att utnyttja situationen. Detta är en farlig risk för Sverige, särskilt med tanke på dagens geopolitiska läge där det globala maktspellet blir alltmer komplext och oförutsägbart.
För att möta de utmaningar och hot som Sverige står inför måste vi ha en stark och beslutsam ledare som vågar stå upp för nationens intressen och försvara vår suveränitet. Det är inte en tid för tveksamhet eller tillbakadragenhet, utan för mod och tydlighet.
Sverige har alltid varit en nation som kämpar för fred och stabilitet, men det betyder inte att vi kan förbise hoten mot vår säkerhet. Vi behöver en ledare som inte bara talar om vår styrka och vilja, utan som också agerar i enlighet med dessa principer och värderingar.
Sammanfattningsvis är det dags för Sverige att återigen ha en stark och synlig ledare som markerar mot de som hotar oss som nation. Det är endast genom en stark ledare som vi kan möta de nationella hoten med mod och styrka, och det är en investering i vår framtid och vår säkerhet.
Källor:
28 juli, 2023
Globalt ekonomiskt krig
I den nuvarande geopolitiska kontexten är det tydligt att världen står inför ett globalt ekonomiskt krig, där nationer kämpar för att säkra sina intressen och marknadsandelar. Tre viktiga händelser som speglar detta komplexa krig inkluderar det pågående kriget i Ukraina, USA:s spända relation med Kina och kinesiska investeringar i Afrikanska länder. I denna artikel kommer vi att belysa hur dessa händelser sammanflätas i ett större narrativ av manipulation, hot och ekonomiska maktspel.
Det ryska agerandet i Ukraina har varit skrämmande och ödesdigert för den ukrainska ekonomin. Med hotet om att spränga ukrainska fartyg lastade med spannmål som är avsedda för länder som Egypten och Tunisien, har Putin försökt skapa panik och beroende. Genom att spela med människors liv och öde i dessa länder, som är 100% beroende av dessa livsmedel, försöker han säkra sin egen ekonomiska dominans. Detta är ett cyniskt och omänskligt försök att ta över marknadsandelar på bekostnad av mänskligt lidande.
I denna globala ekonomiska konflikt har Kina visat sig vara en skicklig och manipulativ aktör. Genom att aktivt använda sina miljardinvesteringar i Afrikanska länder, där de har byggt upp infrastruktur, utövar de nu påtryckningar på dessa nationer att använda sina ekonomiska resurser för att istället köpa ryska produkter. Genom denna taktik försöker Kina påverka ekonomin i både Ryssland och Afrikanska länder för att främja sina egna intressen. Detta är ett oroande exempel på hur ekonomiskt beroende kan utnyttjas för politiska syften, med konsekvenser som når bortom gränserna för de drabbade länderna.
I detta globala ekonomiska krig är det hög tid för FN och andra internationella organ att agera beslutsamt och effektivt. Sanktioner måste utformas på ett sätt som inte bara adresserar de direkta hoten och manipulativa handlingar som Ryssland och Kina utövar, utan också tar hänsyn till de mänskliga aspekterna av deras agerande. Att utnyttja svält och förödelse som vapen i krigföring är oacceptabelt och måste bemötas med kraftfulla åtgärder från det internationella samfundet.
Det globala ekonomiska kriget fortsätter att eskalera med farliga manipulationer, hot och maktspel från flera nationer. Putin och Kinas agerande i kriget i Ukraina och Afrika visar tydligt deras strävan efter ekonomisk dominans.
Det är nu upp till världens nationer att enas och agera mot denna skrämmande utveckling. Internationell solidaritet och beslutsamhet är avgörande för att säkerställa en rättvis och stabil global ekonomi.
ARTIKLAR
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/MRqJLr/experter-sa-kan-kina-vinna-ett-krig-mot-usa
https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-stort-grepp-har-kina-om-afrika
https://www.dagensps.se/investerardygnet/sa-tog-kina-over-afrika-fran-europa/
1 juli, 2023
Almedalen: En överflödig politisk cirkus
Varje år samlas politiker, myndigheter och kommuner i Visby för det spektakulära evenemanget Almedalsveckan. Det som en gång lovade att vara en arena för politisk debatt och konstruktivt samtal har nu förvandlats till en bubbellös champagneflaska, där avslagna partiledare och innehållslösa politiska påhitt är normen. I detta skådespel försöker desperata myndigheter och kommuner konstgjort hålla veckan vid liv, men det är tydligt att substans och finansiell ansvarighet är sekundära bekymmer.
I åratal har Almedalsveckan varit platsen där politiker skulle visa upp sina visioner och presentera konkreta lösningar för samhällsutmaningar. Men istället har det utvecklats till en tävling där partierna bjuder över varandra i tomma ord och bristande verklighetsförankring. Det är som om politikerna har glömt bort att finansiering och genomförbarhet är kritiska faktorer för att förverkliga sina utopiska förslag.
Trots att Almedalsveckan en gång i tiden var ett möte mellan politiker och medborgare har det nu blivit en spektakulär scen där politiska ego och tomma löften tar centrum. Det är en tragisk syn att se avslagna partiledare försöka rädda sina politiska karriärer genom att dra till sig uppmärksamhet i en tillfällig strålkastarljusets sken.
Ännu mer oroande är att myndigheter och kommuner desperat försöker hålla veckan vid liv genom konstgjord andning. Resurser som kunde ha investerats i verkliga samhällsförbättringar slösas istället bort på att skapa en illusion av politisk relevans. Almedalsveckan har blivit ett verktyg för politisk marknadsföring och lobbyism som föder nepotism, snarare än en plats för seriösa diskussioner och lösningar.
Så, när vi betraktar Almedalsveckan med en kritisk blick, kan vi inte annat än konstatera att den har förlorat sin mening och sin koppling till verkligheten. Det är dags att se bortom denna cirkusliknande tillställning och eftersträva politisk substans och ansvarighet på riktigt. För det är endast genom ärliga och realistiska politiska förslag som verkliga samhällsförändringar kan ske.
2 juni, 2023
Sverige i gränslandet mellan patriotism och nationalism
Genom en starkare social väv skapar vi en sundare och mer balanserad form av patriotism och kärlek till vårt land och individerna som bor här!
”Nationalism och tradition har alltid varit två fundamentala element i samhällen världen över. De fungerar som bindemedel som samlar människor och ger dem en känsla av tillhörighet.”Nationalismen och traditionerna som genomsyrade Tyskland på 30-talet är mycket snarlik den utveckling vi ser idag. Två potenta medel som förstärker känslan av att man inte kan vara en ”god” medborgare om man inte deltar i samordnad flaggviftning och högljudda nationalistiska uttryck. Ett beteende som numera inkluderar högerdebattörers angrepp på studenter som väljer olika nationsflaggor för att fira sin examen.
Det är inte utan att man får känslan av att de är ”nyttiga idioter” åt högerextrema strömningar och främlingsfientliga partier i vårt land.
En symbol som ofta förknippas med både nationalism och tradition är flaggan. Men vad händer när flaggan blir ett verktyg för manipulation och utövande av makt?
Genom att studera Adolf Hitlers användning av flaggor och dess påverkan på det tyska folket, kan vi dra lärdomar om farorna med att koppla samman flaggor och identitet på ett tvångsmässigt sätt.
Hitlers utnyttjande av flaggornas makt:
Under Adolf Hitlers ledarskap använde nazisterna symboler som hakkorsflaggan för att förstärka en känsla av nationell enhet och lojalitet till det tyska folket. Flaggor hissades överallt och blev en oavsättlig del av den nazistiska propagandan. Det var ett sätt att påverka människors psyke och forma deras identitet. Hitlers regim skapade en atmosfär där flaggan blev synonymt med patriotism och ett tecken på att vara en ”riktig” tysk.
Hitlers manipulativa användning av flaggor sträckte sig bortom en enkel symbol för nationalism. Genom att associera flaggan med stolthet och lojalitet skapade han en atmosfär där de som inte viftade med flaggan ansågs vara mindre ”tyska”.
Den farliga linjen mellan patriotism och nationalism:
Att fira nationaldagen och visa respekt för ens land är något som kan vara berikande och meningsfullt. Att vara stolt över sin nationella identitet är naturligt och kan ge en stark känsla av tillhörighet. Men när denna stolthet blir en påtvingad norm och flaggviftande blir ett mått på att vara en ”bra” eller ”dålig” medborgare, har vi klivit över gränsen från patriotism till farlig nationalism.
Är man en dålig svensk medborgare om man inte viftar med en svensk flagga?
Att vara en dålig svensk baserat på att man inte viftar med den svenska flaggan är en farlig och osund idé. Att försöka definiera någons lojalitet och patriotism utifrån en symbol som flaggan är inte bara ytligt, det är också uteslutande och skapar en negativ dynamik i samhället.
Alla bör vara medvetna om flaggornas makt och det potentiella manipulativa inflytandet som nationalism kan ha. Att vara en dålig svensk handlar inte om flaggviftning, utan om bristen på respekt för grundläggande värderingar och medborgarskap.
Att vara en god medborgare handlar om att respektera och följa lagar och värderingar, bidra till samhället och vara empatisk mot andra. Att mäta någons svenskhet baserat på flaggviftning är både godtyckligt och missvisande. Att hylla nationaldagen och att respektera den svenska kulturen är något vackert, men vi måste komma ihåg att det inte finns en ensam mall för att vara en ”riktig” svensk.
Att vara en god medborgare handlar om att vara en ansvarstagande och medkännande individ, och det är inte beroende av hur mycket eller lite man viftar med en flagga.
Låt oss istället fokusera på att bygga ett samhälle som är inkluderande och öppet för olika identiteter och uppfattningar.
20 maj, 2023
Kalabalik mellan Tidöpartierna
Det knakar rejält i fogarna mellan Tidöpartierna, dvs mellan partierna i regeringen och Sverigedemokraterna som sätter agendan för regeringen och dess politik. Nu går SD in för att sabotera för regeringen ännu mer, inte bara genom att ifrågasätta sittande ministrar och myndighetschefer, utan även de olika partiernas sakpolitik och ideologier.
Strategin har varit tydlig, nästan skrämmande tydlig, från det parti som för bara ett decennium sedan inte ansågs vara rumsrent i svensk politik. Som flera motståndare till SDs politik och dess metoder för hur de ska uppnå sina mål kunnat förutspå, har partiet och partiledaren levt upp till förväntningarna, tyvärr.
Förutom att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har upprepat det historiska misstaget som motsvarande partier gjorde under mellankrigstiden genom att bjuda in Hitler och hans parti NSAP i politikens finrum med ursäkten att de kan hålla koll på partiet och begränsa dess makt, så har regeringspartierna varit förvånansvärt naiva genom att tro att SD inte skulle ställa en massa krav och köra med utpressningstaktik mot regeringsmakten.
Vi har en statsminister och en vice statsminister i Ulf Kristersson och Ebba Busch som är beredda att sälja sin själ för att sitta på ministerposterna, samt en ”liberal” partiledare som gör allt han kan för att hålla kvar partiet och sig själv i regeringen och därmed över 4%-spärren i Riksdagen. Men till vilket pris? Det har visast sig var ett mycket, mycket högre pris än man kanske från början var beredda att behöva betala, iallafall naivt nog som de inte trodde att det skulle behöva uppoffra när de satt där på Tidö slott och förhandlade – eller lät sig förledas av lögner från Jimmie Åkesson.
För allt sedan dess har den sluge och lurigt smilande partiledaren för landets högerextrema och främlingsfientliga parti lyckats slänga ur sig kritik mot både regeringen, dess ministrar och partiledarna. Och när han inte själv orkat göra det så har hans entourage högljutt sågat alla till vänster om sitt partis extrema politik.
Vi andra kan inte låta oss vara lika naiva som regeringspartierna och tro att SD kommer sluta här. För varje beslut som regeringen fattar, och som inte faller Jimmie i smaken, så skriker man högt av missnöje trots att man enligt Tidöavtalet inte ska kritisera varandra offentligt. Om däremot någon minister eller politiker i riksdagen från regeringspartierna kritiserar SD och deras skränande partiledning så är man snabbt där och påpekar att man inte får kritisera varandra offentligt enligt samma samarbetsavtal.
Finns det någon normalbegåvad person där ute i vårt avlånga land som på fullaste allvar tror att Sverigedemokraterna kommer stanna vid att bara kritisera regeringen och dess beslut, eller har hela befolkningen gått och blivit hjärntvättade, likt en stor del av befolkningen i Ungern, Trump-anhängarna i USA eller de Putin-trogna i Ryssland?
I det här läget har SD och Jimmie bestämt sig för att skapa ännu flera sprickor i regeringen och mellan Tidöpartierna. Dels kritiserar man utbyggnaden av vindkraftsparkerna genom att rent allmänt vara dryga och påstå att det inte alls råder någon som helst klimatförändring eller klimatkris på planeten genom något slags alternativ faktabeskrivning av läget, och dels kritisera Sveriges EU-medlemskap där man försöker förbereda både sig själva och regeringspartierna på att vi ska lämna EU i ett framtida Swexit. Notera att samtliga regeringspartier var för att Sverige skulle gå med i EU när vi hade omröstning 1994.
Utöver dessa stora frågor har partiet ställt krav på att avskeda flera myndighetschefer som man vill byta ut till personer som är ideologiskt mer lika SD. Det är alltifrån rikspolischefen, Försvarsmaktens ÖB, Migrationsverket och Statens Institutionsstyrelse (SiS) till Skolverket och SIDA samt Strålsäkerhetsmyndigeten, för att nämna några. Man ställer även krav från SDs sida att ändra i grundlagen att vi inte ska ha ”folkstyre”, vilket, om det går igenom, skulle kunna ligga till grund för att ett val i framtiden ska kunna ogiltigförklaras den dagen man bestämmer sig för att ta makten på ett icke-demokratiskt sätt.
Naturligtvis är allt detta ett politiskt spel från Jimmie och hans parti. För trots att man styr regeringen och landets politik, så vill man kunna ha något att skylla på i kommande val, inklusive i EU-valet. Därför gör man utspel idag som de sedan kan skylla på att EU bestämmer över våra nationella lagar, trots att vi godtagit exempelvis klimatpolitiska och gemensamma migrationslagar. Med andra ord är taktiken att lägga all skuld på dels regeringen och dels på EU för att hetsa landets befolkning mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, demokratin och våra grundlagar.
För Sverigedemokraterna är inte som vanliga partier. Man är beredd att säga precis det väljarna eller samarbetspartier vill höra för att sedan vända 180 grader och återgå till sina högerextrema åsikter och politik. Ett exempel är inställningen till EU och NATO, där man tidigare varit emot medlemskap och haft en bred skara medlemmar och väljare som varit emot. Inför valet nu blev SD plötsligt positivt inställda för att få med sig nuvarande regeringspartierna, och nu när till och med en majoritet av partiets anhängare är för EU, då väljer man att från partiledningen att vara emot EU igen. Det visar hur en stor del av de svenska väljarna som röstar på SD blint följer Jimmie och partiet, utan att ifrågasätta dessa tvära vändningar.
Kommande val till EU-parlamentet, men även nästa riksdagsval, kommer därmed att bevisa hur många invånare vi har i landet som följer SD som en skock får utan att tänka en enda egen tanke. De kommer matas med osanningar och framför allt retoriska argument som i slutändan går ut på att kalla alla som inte håller med dem, för förrädare av nationen. Tyvärr tillhör partiledarna och regeringen denna skock får också!
16 maj, 2023
Turkiet, splittrad nation och politisk kalkon
Det turkiska valet kan påverka Sveriges NATO-process och vidare försena processen. Med det första valresultatet och prognoser så kan världen rusta sig för en ny mandatperiod med den demokratiskt valde diktatorn Recep Tayyip Erdoğan.
Turkiet är en av medlemsländerna i NATO sedan 1952, men under de senaste åren har det funnits spänningar mellan Turkiet och andra medlemsländer, särskilt USA och flera europeiska länder. En av anledningarna till spänningarna är Turkiets militära insats i Syrien och dess relation med Ryssland.
Erdogan använder NATO ör att skaffa sig politiska och militära fördelar i området. Han är inte bara EUs målvakt mot de flyktingströmmar han själv bidrar till.
Turkiet har också uttryckt frustration över hur NATO hanterar frågor som är viktiga för Turkiet, särskilt hotet från terrorism och flyktingströmmar. Under NATO-toppmötet i Bryssel 2021 sade Turkiets president Recep Tayyip Erdogan att ”NATO måste visa att det inte är en organisation som har förlorat sitt syfte och mening”.
Sverige, en billig bricka i Erdogans fortsatta spel mot andra NATO nationer.
Spänningarna mellan EU och Turkiet ökat under de senaste åren på grund av flera frågor, inklusive Turkiets gasborrningar i östra Medelhavet, kränkningar av mänskliga rättigheter och den politiska utvecklingen i landet. EU har vidtagit åtgärder som sanktioner och hotat med ytterligare åtgärder för att försöka påverka Turkiet.
Dessa hot kan ha en motsatt effekt och förvärra relationen mellan EU och Turkiet. Turkiet har visat sig vara benäget att bemöta hot med en motreaktion, och det finns en risk att hot och påtryckningar från EU kan leda till att Turkiet vidtar ännu mer provokativa åtgärder.
EU-medlemsländer som Grekland och Cypern drivit på för en starkare reaktion mot Turkiet, medan andra medlemsländer, som Tyskland och Frankrike, har varit mer försiktiga och försökt söka diplomatiska lösningar. Detta har lett till en splittring inom EU och gjort det svårt att enas om en gemensam strategi gentemot Turkiet.
Det är viktigt för EU att hitta en balans mellan att markera sitt missnöje med Turkiets agerande och samtidigt upprätthålla en dialog och möjlighet till förhandling.
Att hitta en hållbar lösning på de pågående konflikterna mellan EU och Turkiet kräver en strategi som tar hänsyn till både säkerhets- och migrationsfrågor samt respekterar demokratiska värden och mänskliga rättigheter. Frågan är mer hur mycket NATO, EU och Sverige måste offra av internationell lag för att göra Erdogan nöjd.
11 maj, 2023
Turkiet före och under Erdogan
Recep Tayyip Erdogan, ett namn som frammanar ett arv av auktoritarism och splittrad politik, tog sig till makten i Turkiet med löften om demokratiska reformer.
en hans handlingar har visat en annan historia, präglad av en konsolidering av makten, undertryckande av oliktänkande och ett åsidosättande av mänskliga rättigheter. Under hela sin politiska karriär har Erdogan lämnat en outplånlig prägel på Turkiets historia, genom att fläcka landets demokratiska ideal och splittrat dess medborgare.
Från en ödmjuk början som borgmästare i Istanbul började Erdogans maktövertagande 2003 när hans parti för rättvisa och utveckling (AKP) vann parlamentsvalet. Ursprungligen betraktad som en moderat ledare med strävanden efter demokratiska reformer, kom Erdogans sanna färger snart fram, vilket avslöjade en omätlig aptit på kontroll och dominans.
Erdogans första period som premiärminister bevittnade en rad reformer som syftade till att konsolidera makten. Han undergrävde rättsväsendets oberoende, rensade oliktänkande röster inom regeringen och satte munkorg på på media genom skrämsel och censur.
Han tystade kritiska journalister, vilket resulterade i att Turkiet blev en av världens största journalistfängelsevakter.
Ett av de avgörande ögonblicken i Erdogans mandatperiod var protesterna i Geziparken 2013, där fredliga demonstrationer mot ett stadsutvecklingsprojekt möttes med överdriven kraft. Erdogans hårdhänta svar, tillsammans med hans avvisande retorik, visade ett förakt för rätten till fredlig sammankomst och yttrandefrihet.Det misslyckade kuppförsöket 2016 blev en vändpunkt i Erdogans regeringstid. Även om kuppen med rätta fördömdes, var Erdogans svar en alarmerande uppvisning av auktoritärism. Han inledde en massiv utrensning av uppfattade fiender, inte bara riktade mot kuppmakarna utan också ett brett spektrum av akademiker, journalister och tjänstemän.
Tusentals fängslades och grundläggande mänskliga rättigheter trampades på i namnet av att bevara stabiliteten.
Erdogans konsolidering av makten nådde sin höjdpunkt med den konstitutionella folkomröstningen 2017, vilket gav honom omfattande verkställande befogenheter. Folkomröstningen, kantad av anklagelser om väljarmanipulation och en ojämn spelplan, befäste Erdogans position som en autokratisk ledare.
Han hade nu okontrollerad kontroll över rättsväsendet, militären och lagstiftaren, vilket gjorde varje sken av maktdelning föråldrad.Under Erdogans styre har Turkiet tagit en betydande vändning bort från sina sekulära demokratiska grundvalar. Hans försök att kväva oliktänkande, inskränka yttrandefriheten och tysta motstånd har skapat en miljö av rädsla och självcensur.
Nationens livliga civila samhälle har blivit lamslagna, och politiska motståndare möter ständiga hot och förföljelser.Oaktat kommande valresultat så kommer Recep Tayyip Erdogans mandatperiod som Turkiets ledare att minnas som en period som präglades av urholkningen av demokratiska värderingar, undertryckandet av oliktänkande och konsolideringen av makten.
Hans handlingar har lämnat en bestående inverkan på nationen, delat upp dess folk och skadat dess internationella rykte.
11 maj, 2023
Sveriges vita fläckar duger inte åt NATO
Sveriges ansökan om medlemskap i NATO väcker frågor om hur detta kommer att påverka vårt lands verksamhet, inklusive flygvapnet och flygplatsnätverket. Flygvapnet bedömer att även om det inte handlar om någon radikal förändring, kommer medlemskapet att ha inverkan på deras verksamhet. Det kan innebära att vi behöver erbjuda operativ förmåga och tillgång till flygplatser.
I rapporten ”Utveckling av luftfart och flygplatssystem” (Ds 2023:3) betonas vikten av att Sverige kan säkerställa fungerande kommunikationer och transporter för att uppfylla kraven på beredskap inom NATO och stärka motståndskraften i samhällsviktiga områden.
Detta innebär att det civila försvaret behöver anpassas till nya krav och förutsättningar, inklusive planeringsprocesser, säkerhetsskydd och förmågan till värdlandsstöd.
Sveriges kommande Nato-medlemskap påverkar inte bara det militära försvaret utan har även konsekvenser för samhällsekonomin. Det är svårt att kvantifiera dessa omvärldsfaktorer, men exempelvis Rysslands anfallskrig mot Ukraina har skapat ett nytt geopolitiskt läge som påverkar Sverige och Nato-processen. Det är viktigt att vara medveten om dessa förändringar och anpassa våra strategier och resurser därefter.
Mot bakgrund av detta behövs det ett mer robust och hållbart flygplatssystem jämfört med dagens. Detta skulle kunna ge samhällsekonomiska fördelar och vara motiverat av statens långsiktiga åtaganden för tillgänglighet och beredskap. Genom att säkerställa att vi har tillräckligt med fungerande flygplatser och kommunikationssystem kan vi möta de krav och behov som ett Nato-medlemskap skulle medföra.
Att ha ett väl fungerande och tillgängligt flygplatssystem är av avgörande betydelse för att kunna möta de operativa behoven och kraven inom NATO.
Det skulle inte bara underlätta för flygvapnet och det militära försvaret, utan också främja samhällsutvecklingen och näringslivet genom ökad anslutning och tillgänglighet till olika regioner som idag blivit negligerade och bortglömda. Dessutom skulle det stärka vår förmåga att agera som värdnation vid övningar och insatser.
I ljuset av dessa faktorer är det viktigt att staten tar ansvar för att utveckla och upprätthålla ett effektivt och väl fungerande flygplatssystem. Det är nödvändigt att se över infrastrukturen och resurserna för att möta de ökade kraven och behoven Sverige ställs inför med ett Nato-medlemskap.
Om Sverige skall kunna stå emot ett anfall i söder så kan man inte bortse frånr flygplatser som t.ex. Ronneby. Ett redan idag militärt närområde och i närhet till södra farvatten. Ljungbyhed är idag mer en flygskola, men också det, ett exempel på vårdslös militär resurshantering.
1 maj, 2023
En framtid utan invandrare
Det är arbetarnas dag, dvs 1 maj, och många ser framför sig manliga industriarbetare som demonstrerar för högre löner och bättre arbetstider. Eller har många med mig insett att det är även hårt arbetande kvinnor inom vården, migranter som arbetar i lokaltrafiken, städar skolor och kontor? Vi kanske tar alla dessa arbetande invånare för givet, att allt bara ska fungera och att alla egentligen är arbetare, även de som har kontorsjobb eller mindre fysiskt slitsamma jobb med höga löner? Ingen påstår att en stor del av befolkningen jobbar och att alla jobb är viktiga, en del mer stressiga än andra och ansvarsfyllda på sitt sätt.
Men hur skulle Sverige se ut t.ex. utan invandrare och vilka effekter skulle vi se på ekonomin och kulturen om vi plockade bort de positiva effekterna som invandringen haft på vårt land? Många nyhetsmedier och ännu fler politiker brukar tävla om att beskriva hur extremt illa Sverige kommer bli om 10, 30 eller 50 år med ökad invandring. Om vi istället tänker oss ett Sverige utan invandrare om 50 år skulle det vara en helt annan plats än det Sverige vi känner idag.
För att börja med ekonomin, skulle bristen på arbetskraft vara ett stort problem. Enligt SCB var 27% av de sysselsatta i Sverige födda utanför landet år 2020. Utan invandrare skulle vi ha en brist på kompetens och erfarenhet inom vissa yrken, vilket skulle kunna hämma tillväxten i vissa branscher och företag. Dessutom skulle den åldrande befolkningen i Sverige bli ännu mer påtaglig, eftersom invandrare i allmänhet är yngre än den inhemska befolkningen. Detta skulle påverka pensionssystemet och sociala trygghetssystem som är beroende av en balans mellan antalet arbetande och pensionärer.
Kulturellt skulle Sverige också se annorlunda ut. Invandrare har bidragit till en kulturell mångfald och berikat Sverige med nya kulturella uttryck och traditioner, för att inte tala om matkulturen. Utan invandrare skulle vi ha ett mindre mångfacetterat samhälle och en mindre spännande och rik kultur. Även de nordiska vikingarna insåg vinsterna med att importera den rika internationella kulturen till den kalla Norden.
Det är viktigt att påpeka att detta scenario är hypotetiskt och inte kommer att hända i verkligheten, om inte SD får som de vill och lyckas ta över både regeringen och makten (som utlovat i flera decennier). Invandringen till Sverige kommer fortsätta och bidra till samhället på många olika sätt, precis som det har gjort under många år. Men det är viktigt att inse att invandringen har en positiv påverkan på Sverige och att det är viktigt att fortsätta arbeta för en hållbar invandringspolitik som främjar integration och inkludering av invandrare i samhället.
Om man skulle plocka bort alla invandrare från Sverige skulle det ha en stor påverkan på många olika samhällsfunktioner. Vi skulle direkt se flera funktioner sluta fungera. Det skulle vara tydligt när många inte skulle kunna ta sig till jobbet för att kollektivtrafiken inte skulle kunna fylla de platserna med chaufförer och förare. Många invandrare arbetar inom yrken där det råder brist på arbetskraft, såsom inom vården, byggsektorn, restaurangbranschen och som bärplockare. Om alla invandrare skulle försvinna skulle det bli en stor brist på arbetskraft inom dessa områden, vilket skulle kunna leda till sämre service för medborgarna.
I dagarna har regeringen, efter påtryckningar från samarbetspartiet gått ut med att ändra styrelseplatser på landets högskolor och universitet. Detta kommer påverka vilken typ av forskning och utveckling som kommer ske vid våra akademiska instanser. Många invandrare som kommer till Sverige är högutbildade och har kompetenser inom områden som är viktiga för forskning och utveckling. Om alla invandrare skulle försvinna skulle det kunna leda till en minskad kunskapsbas och forskning inom dessa områden.
Inom vården och omsorgen arbetar många invandrare, där det redan idag råder brist på personal. Om alla invandrare skulle försvinna skulle det bli svårt att upprätthålla en hög kvalitet på vård och omsorg för de som behöver det. Det skulle inte bli kortare köer, inte säkrare vård och fler sjukhus och vårdcentraler skulle tvingas stänga ner i ett Sverige som redan bantat ner rejält på vård ute på landsbygden och i mindre städer och kommuner.
Det talas alltid om att invandrare kostar pengar, men invandrare betalar också skatt och bidrar till Sveriges ekonomi på många olika sätt. Om alla invandrare skulle försvinna skulle det leda till en minskad skattebas och därmed en minskad möjlighet för samhället att finansiera olika verksamheter som skolan, pensioner, idrottsföreningar och många andra områden inom välfärden och lokala samhällsfunktioner.
Man brukar även lyfta fram att ”invandrare tar svenskarnas jobb” men glömmer ofta bort att invandrare tar med sig innovationer och entreprenöriella individer. Ofta ser vi alltifrån egenföretagande grönsakshandlare i små närbutiker med närodlad mat – men även import av ny mat som berikar vårt kulinariska kök – till de initiativrika med internationella kontaktnät som leder till mer export av svenska produkter. Invandrare har därmed bidragit till att skapa nya företag och arbetstillfällen för fler invånare i vårt land. Om alla invandrare skulle försvinna skulle det helt enkelt leda till en minskad innovation och entreprenörskap i samhället.
Sverige är en del av en global värld där migration är en naturlig del av samhällsutvecklingen. Att stänga gränserna helt och hållet är inte ett realistiskt alternativ, utan vi behöver arbeta tillsammans för att hitta lösningar på de utmaningar som invandringen innebär. Genom att se på invandringen som en möjlighet och inte ett problem kan vi skapa ett bättre och mer inkluderande samhälle för alla.
Denna artikel tar upp bara några få områden, men som skulle göra en betydande skillnad. Det finns många fler och vi kanske får anledning att återkomma till det framöver beroende på hur retoriken bland landets politiker och journalister kommer låta.
26 april, 2023
Svenskarna behöver något att tro på
Svenska folket behöver en gemensam vision för att enas och fokusera på en framtid med framtidstro. För länge har vi sett en ökning av polariserande åsikter, som leder till ett splittrat samhälle. Det är hög tid att vi hittar något att tro på, något som enar oss och stärker oss som befolkning.
En gemensam vision behöver vara socialliberal och inkluderande. Vi behöver en vision som ser till att alla människor har lika möjligheter, oavsett kön, etnicitet eller bakgrund. Det handlar om att skapa en rättvis och hållbar framtid för alla.
Framtidstron är en viktig del av den gemensamma visionen. Det handlar om att se möjligheterna och potentialen i det som kommer, och att tro på att vi tillsammans kan nå dit. Vi behöver en vision som ger oss hopp om en bättre framtid, och som inspirerar oss att ta oss dit.
Det finns många fördelar med att ha en gemensam vision. För det första kan det minska den splittrande polariseringen i samhället. När vi har något att enas kring blir det lättare att lägga åsiktsmotsättningar åt sidan och fokusera på det vi vill uppnå tillsammans, även om vi kan ha olika åsikter om hur vi ska uppnå målen. För det andra kan det stärka samhällsengagemanget och öka delaktigheten. När människor känner sig delaktiga och involverade i att forma framtiden blir de också mer benägna att engagera sig och bidra till samhället. Sverige behöver invånare som är motiverade och hjälper till att bygga vårt land, som när man importerade arbetskraft för att bygga upp vårt industrisamhälle som blev grunden till landets starka välfärd och framgångar under flera decennier.
En gemensam vision är inte bara en dröm utan också en målsättning. Den är något som vi alla behöver sträva efter och arbeta för. Genom att ha en vision kan vi styra våra resurser och ansträngningar mot att uppnå gemensamma mål. Det ger oss också en gemensam plattform för att arbeta tillsammans, oavsett politisk tillhörighet eller andra åsiktsmässiga skillnader.
Sverige är ett land med en rik historia och en stark kultur. Vi har potentialen att bli ett föregångsland när det gäller social rättvisa, miljö och hållbarhet. Men för att nå dit behöver vi en gemensam vision som enar oss och inspirerar oss att arbeta tillsammans för att skapa en bättre framtid.
Därför behöver alla politiska partier och samhällsaktörer arbeta tillsammans för att skapa en gemensam vision för Sverige. En vision som fokuserar på social rättvisa, miljö och hållbarhet, och som ger oss hopp om en bättre framtid. Genom att enas kring en sådan vision kan vi skapa ett starkare och mer enhetligt samhälle, där alla människor har möjlighet att nå sin fulla potential.
10 april, 2023
Svenska folket tiger
Vårt land är inne i en tid när SD kan komma med vilka konspirationsteorier som helst utan att någon säger emot. När ingen säger emot kan SD även komma med galna förslag som regeringen bara sväljer och genomför. Ett exempel på detta är den folkräkning som SD kräver och kommer kosta en halv miljard kronor. Ett annat är att SD vill byta ut flera myndighetschefer som Migrationsverkets chef Mikael Ribbenvik, Sidas generaldirektör Karin Jämtin, Polischef Anders Thornberg, Skolverkets Peter Fredriksson, LKAB:s styrelseordförande Göran Persson, styrelseledamoten och energiexperten i Vattenfall, Tomas Kåberger. Detta trots att SD inte sitter i regeringen! Ett tredje exempel är att SDs ordförande i justitieutskottet, Rickard Jomshof, het oemotsagd kan stå i SVT på bästa sändningstid och sprida både lögner och rasistiska påståenden som för 20-30 år sedan starkt fördömdes för att det skanderades av skinheads i bomberjackor och stålhättade Dr Martin-stövlar.
Idag är skinhead-uniformen utbytt mot kostym, vit skjorta och slips, men budskapet är exakt detsamma, fast lite mer slipat formulerat. Inte ens Sveriges statsminister eller regering vågar uttala sig och än mindre fördöma uttalandena i TV och på sociala medier. Det ger SD fritt fram att härja som de gjorde på 1990-talet när folk var livrädda för att springa på skinheads en sen kväll på stan eller i en mörk gränd. Många har glömt bort, och en del var inte födda då på 80- och 90-talet, när skinheadsen jagade ikapp personer och sparkade ihjäl eller knivhögg personer av utländsk härkomst eller annan sexuell läggning än homosexuella. Några kanske minns skolattacken i Trollhättan. Offren var många, och var dåtidens motsvarighet till dagens kriminella skjutningar och bombdåd. Skillnaden är att de som drabbas ingår ofta i kriminella gäng, men de som fick springa för livet undan nynazisterna på våra gator i stora som små städer, var vanliga, oskyldiga medmänniskor.
Då hade de svårt att nå ut till de stora massorna bland befolkningen men nu är internet och sociala medier så utbrett att så gott som alla kan nås av deras budskap. Budskapet ser mer städat ut för att det är män i kostym som sprider det och det är ”politiker” som bjudits in i värmen och gemenskapen av framför allt Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna genom Tidöavtalet. Men budskapet är fortfarande lika rasistiskt och till stor del nazistiskt. Men ingen vågar säga något, för så fort någon vågar yttra orden så blir hen angripen av en ännu större, anonym tomte-arme på nätet med hot och hat som tystar de flesta kritikerna, precis som man gjorde under nazi-Tyskland.
De få som vågar säga emot hängs ut med bild, adress, telefon och påhittade anklagelser om en det ena och en det andra. Man gör som Trump och MAGA-anhängarna i USA och klistrar på personer fula smeknamn eller hånar dem för deras utseende och trummar in detta överallt till dess att personen i fråga går under jorden och i bästa fall har lyckats hålla sin familj och barn utanför men som i värsta fall kan leda till självmord.
Svenska folket tiger. Ingen vågar säga emot, även om det är en stor majoritet på över 80% som inte håller med SD (inkluderat de som inte röstade överhuvudtaget i senaste valet). Men om befolkningen fortsätter tiga så är vi inte bättre än de tyskar som teg när nazisterna tog makten för snart hundra år sedan. Det började inte 1933 när Adolf Hitler utsågs till rikskansler utan tio år tidigare när människor skrämdes till tystnad, lät sig påverkas av de propagandafilmer och flygblad som nazisterna spred. Det började med att tyskarna teg, precis som svenska befolkningen tiger idag.
Därför behövs det en motvikt i svensk politik, ett demokratiskt parti och regering som står upp för alla människors lika värde, frihet, medmänsklighet och åsiktsfrihet. Idag är riksdagspartierna fega och politikerna rädda att förlora sina platser i kommande val. Det blir så när politiker blir yrkespolitiker och är beroende av inkomsten som ledamot i fullmäktige eller riksdag.
Av just den anledningen måste någon, eller några, våga kliva fram och leda den stora majoriteten av landets befolkning som faktiskt inte håller med om SDs politik. Media och journalisterna som granskar politikerna och partierna har tystats eller gått och blivit vänner med dem de borde granska. Nästan varje dag ser vi exempelvis SD-politiker uttala sig i nyheterna eller debattprogram och får på så vis ännu mer gratis marknadsföring. Partiet och partiets åsikter och retorik normaliseras likt strypsex, oralsexkvävning och våldtäktsliknande porrklipp på Pornhub och andra porrsajter genom att få spridas utan vare sig information eller motfrågor som granskar fakta och avslöjar baktanken med förslagen och retoriken.
När ska svenskarna våga tala och föra sin röst hörd? När ska de våga stå upp mot de som kallar sig sverigevänner men som inte alls representerar folkets röst? Och när kommer journalisterna vakna ur sin hypnotiserade dvala och våga ställa makthavarna mot väggen, på riktigt? Svenskarna tiger, men när blir det för sent att göra sina röster hörda? För i slutändan är det inte våra fienders ord vi minns, utan våra vänners tystnad.
3 april, 2023
Nationalistisk populism ökar
Igår var det val i Finland och sittande statsminister, Sanna Marin, fick se sig besegrad av två partier. Både Samlingspartiet (ungefär som Moderaterna i Sverige) och Sannfinländarna (Sverigedemokraternas motsvarighet) hade strax över 20% av rösterna, medan Socialdemokraterna hamna precis under 20%.
På samma sätt som Socialdemokratin i Sverige snabbt ändrade åsikt i NATO-frågan för ett år sedan när populistiska partier piskade upp en rädsla hos den svenska befolkningen och som varnade för att Ryssland skulle landstiga på Gotland, gjorde även de finska Socialdemokraterna en tvärvändning och gjorde slag i sak genom att söka NATO-medlemskap ihop med Sverige.
Dåvarande statsminister Magdalena Andersson belönades med att sparkas ut, även om S blev största parti i Riksdagen. Det räckte inte för att bilda regering. Sanna Marin, som fram till dess, turnerat med Magdalena i hopp om ett snabbt godkännande från NATO-länderna, står nu utan regering ett år senare som tack från finländarna trots att hon hade upparbetat en stjärnkändis-status världen över.
Istället har det varit tydligt att populistiska utspel styrt de nordiska länderna med alltifrån skrämselpropaganda om en rysk invasion till att muslimer tar över våra länder och att gängbråken beror på invandrare som dödar oskyldiga både med narkotika och bombdåd.
Nu har Moderateraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, tillsammans med styrande Sverigedemokraterna, visat att de varken kan styra landet eller att de ens har någon politik överhuvudtaget på flera områden. När man är i opposition är det lätt att skrika ut populistiska slagord, men när man sitter i regeringsställning fungerar det inte att vara alarmistisk utan att ha en politik som kan råda bot på problemen. Så här långt har de s.k. Tidöpartierna varit handlingsförlamade. Det märks inte minst på att Socialdemokratierna och Magdalena Andersson ständigt ökar i opinionsmätningarna utan att överhuvudtaget behöva göra något alls.
Ändå hänger populismen som ett gammalt spöke på ett övergivet slott från 1600-talet. Nuvarande statsminister, Ulf Kristersson, verkar vara helt paralyserad som när man ser ett spöke som inte borde vara där, men det borde han ha räknat med när han slöt avtal med SDs Jimmie Åkesson. Det var väl ingen som trodde, mer än möjligtvis just Moderaterna och Ulf Kristersson, att SD skulle sälja sig billigt och låta den högerkonservativa (även om Liberalerna ingår) regeringen få agera fritt utan att invandrarfientliga åtgärder skulle krävas. Det är just därför som SD genom olika representanter från partiledningen varje vecka hotar med att avsätta regeringen om de inte inför en mer strikt och intolerant politik.
Samma sak kommer med stor sannolikhet att hända i Finland när Samlingspartiet och blivande statsminister Petteri Orpo söker stöd hos SDs systerparti, Sannfinländarna. Populism går hem hos folket. Därför har de röstat fram den högerkonservativa regeringen i både Sverige och nu i Finland. Det är inget unikt för de nordiska länderna utan har varit en trend en längre tid i EU-länderna. Vi ser även hur EU-parlamentet befolkas av högerextrema partier från olika länder och hur EU tappar kontrollen över medlemsländerna. Sedan tidigare leds länder som Polen, Slovakien och Ungern av högerextrema regeringar. Nyligen kom ett skifte i Italien, Sverige och nu även i Finland. Nu väntas president Macron förlora kommande val i Frankrike och då står Marine Le Pen med sitt främlingsfientliga parti, Nationell Samling, redo att ta över, liksom Grekland och Spanien kan följa efter.
Så vad är svaret på det populistiska spökets övertagande i land efter land runtom i Europa?
Man kan konstatera att folket inte alls verkar intresserade av framgångsrik politik där sittande regering bevakar individens fri- och rättigheter, och knappast om mänskliga rättigheter för alla eller åsiktsfrihet och demokrati. Istället verkar man vara till freds med att ge upp mycket i utbyte mot hårdare kontroll och strängare straff – så länge det inte drabbar dem själva. Att som parti stå upp för jämlikhet, medmänsklighet och demokratiska värden verkar inte alls vara framgångsreceptet längre. Ett mer polariserat klimat i samhället har vänt människor mot varandra, även inom familjer, och lett till att fakta inte betyder något medan alternativa medier presenterar känslomässiga argument som hyllar den egna rasen, den egna nationen eller den egna plånboken även om det sedan inte blir så när det skett ett regeringsskifte.
De mer socialliberala partierna måste bredda sitt budskap genom att prata om konkret politik som kan ge människor mer i plånboken nu när det råder lågkonjunktur, inflation och krigshot från främst Ryssland. De ska självklart fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter och demokratiska värden, men även utöka sin repertoar till att innehålla sådant som gör att invånarna kan se hur deras liv blir bättre jämfört i reallöner, mående och trygghet. Med andra ord måste sådant som säkerställer boende, mat på bordet, sjukvård och sysselsättning öka samtidigt som politisk korruption och kriminalitet m.m. sjunka. Vi människor är simpla varelser på så vis att vi nöjer oss med bröd och skådespel och då är beredda att ge upp frihet och andra människors rättigheter. Precis detta ser de extrema partierna både till höger och till vänster och tar till vapen som populism och hat till sin hjälp.
Av den anledningen är det desto viktigare att partier som står upp för gemenskap och allas lika rättigheter nu även inkluderar reell politik som folk förstår kommer ge dem ett bättre liv, utan att för den delen ge sig in i populismens spökhus.
20 mars, 2023
Sverige behöver ideologiskt starka partier
Tidigare socialliberala partiledare i Folkpartiet/Liberalerna har uttalat sig starkt kritiskt till det samarbete som deras tidigare parti ägnar sig åt med ett främlingsfientligt parti, nu i regeringsställning.
De menar att alla försök att närma sig högerkonservativa, och till och med rasistiska partier, är allt annat än liberalt.
Dessutom har SD:s partiledare och flera andra i toppen tydligt uttryckt att socialliberaler är deras fiender och att de önskar att Liberalerna åker ur Riksdagen. Något som, med rådande opinionssiffror, hade varit en verklighet.
Liberalernas ledare, Johan Pehrson pratar om kurs i samhällskunskap. Ja, det är många svenska ledamöter i Riksdagen och ute i landet som behöver gå den kursen, för att bli trovärdiga som lagstiftare och folkets företrädare.
Det saknas ett riksdagsparti som värnar om individens rättigheter i samhället. Antingen slåss befintliga partier om att företräda företagen, fackföreningarna eller etniska grupper. Samtliga behandlar invånarna utifrån grupper, ett kollektiv, och inte som enskilda individer!
Sveriges befolkning är alla individer som har egna tankar, känslor och behov!
Det behövs partier som företräder individen. Partier som t.ex. Socialliberalerna.
Socialliberalerna är partiet som tagit över frågor som skola, vård och humanism efter Liberalerna eftersom dessa numera går i SDs nationalistiska koppel, långt från liberalismens ideal.
Inte ens Miljöpartiet är ett parti som längre har rätt till sitt namn. De har övergett klimatet som profilfråga, och har istället valt att bredda sig på bekostnad av miljöfrågorna.
Socialdemokratin har offrat förvärvsarbetande, kvinnor och behövande och är numera en intetsägande opposition som inte vågar agera sin roll.
Utan en tydlig ideologi och där man inte ägnar sig åt populism och polarism kommer Sverige att bli en grå odemokratisk och brunfärgad sörja. Människorna i vårt land kommer få det sämre och mänskligheten kommer gå under om inte individ och klimatfrågorna tas på fullaste allvar!
Det finns siffror från olika undersökningar som visar att runt 30% av befolkningen sympatiserar med socialliberala idéer, i Sverige. Individer som insett bristerna i den politik som idag bedrivs i vårt land.
Sverige behöver ideologiskt starka partier, för en tryggare framtid.
10 mars, 2023
En gängkriminell organisation
Att upprätthålla lag och ordning innebär att se till att lagar följs och respekteras. De förtroendevalda är ledamöter av Sveriges Riksdag och representerar även landet Sverige i övriga sammanhang.
Att vara laglydig betyder att följa landets lagar. Lagen är lika för alla innebär att ingen står över lagen och alla behandlas lika. Medborgare är enskilda individer som är en del av ett visst land och har lagligen rätt till dess skydd och tjänster. Det är naturligt att de kan förvänta sig att folkvalda agerar i medborgarnas intresse.
Givetvis bör folkvalda följa lagen eftersom de har blivit utvalda att företräda folket. De bör hålla samma standarder som alla andra och hållas ansvariga för eventuella brott mot lagen. De är ett föredöme för andra, deras handlingar och uttalande visar respekt för lagen och säkerställer att rättvisa skipas samt att nya lagar är en positiv utveckling av rådande demokrati och rättssamhälle.
Brottsanklagelser mot förtroendevalda bör bestämmas från fall till fall. Varje situation bör utvärderas utifrån brottets svårighetsgrad och tillgängliga bevis. Om det finns tillräckliga bevis för att bevisa att brottet har begåtts, bör åtal omedelbart väckas och omständigheterna utredas.
Förtroendevalda bör hållas ansvariga för alla brott mot lagen, precis som alla andra medborgare.
Dagens sittande regering består av flera ledamöter som potentiellt brutit med svensk grundlag, gällande avtal och internationell rätt. Sveriges statsminister och övriga delar av regeringen har återkommande uttalat sin missaktning mot invandrare och muslimer i vårt land och därmed bör de prövas enligt HMF. Definitionen kring invandrare/invandring i ordalag som missaktning finns även nämnd i regeringens eget betänkande SOU 2021:27.
Sittande regeringen har även inslag av dömda brottslingar som vidare misstänkts för vänskapskorruption. Det finns tydliga bevis och omfattningen är besvärande, på internationell nivå. Var går gränsen för gängkriminell organisation? Skulle regeringen kunna ses som en gängkriminell organisation?
Vid flera tillfällen har ledamöter och ministrar i regeringen även lagt fram förslag och uttalat sig i strid med våra mänskliga rättigheter då man bl.a. inskränkt rätten till sin familj och offentligt hängt ut individer som skyldig till grova brott, utan att de tidigare blivit hörda och prövade i en rättegång.
Det vore inte sanningsenligt att påstå att våra folkvalda, nu sittande i regeringsställning, efterlever svensk lag eller den moraliska nivå som folket kan förvänta sig av den som frivilligt åtar sig uppdraget som ledamot av Riksdagen, än mindre utgör regering för landet Sverige.
1 mars, 2023.
Sveriges framtid hotad av ökande klyftor
Sverige har länge varit känt som ett land med relativt små klyftor mellan människor, men det är tyvärr inte längre fallet. De senaste åren har klyftorna mellan de med höga och låga inkomster ökat dramatiskt, vilket leder till en ojämlikhet som är ohållbar på lång sikt.
Den nya regeringen har visat sina rätta färger när den skiljer befolkningen åt och riskerar att skapa en stor konflikt bland invånarna. Istället för att arbeta för en ökad jämlikhet och fördela resurserna på ett rättvist sätt, har regeringen valt att gynna de redan rika på bekostnad av de fattiga. Detta syns tydligt i hur de som har mycket pengar slösar på dyra saker medan låginkomsttagare inte längre har råd att köpa frukt och grönsaker och annan näringsrik mat.
Det är också viktigt att notera att Sverige har tappat i produktivitet och ligger sämst i hela EU. Om inget görs för att vända den här trenden kan vi förvänta oss en migrationsvåg där människor flyttar ifrån Sverige och söker efter bättre möjligheter i andra länder. Detta kan mycket väl leda till en situation liknande den då många svenskar flydde till USA på grund av svält och fattigdom för drygt hundra år sedan. En avfolkning på människor och kompetens är alltid förödande för ett land.
Det är dags för Sverige att ta itu med dessa problem och hitta helt nya vägar för att klara av framtiden. Vi behöver en regering som prioriterar ökad jämlikhet och som arbetar för att skapa en mer rättvis fördelning av resurserna, men därmed inte sagt en socialistisk eller kommunistisk fördelning. Vi behöver också investera i utbildning och innovation för att öka produktiviteten och skapa nya jobb som är konkurrenskraftiga för framtiden.
Det är också viktigt att förstå att det här är inte bara ett moraliskt problem, utan också ett ekonomiskt problem. Om klyftorna fortsätter att öka kommer det att leda till en minskad tillväxt och större ekonomisk osäkerhet för alla. Det kommer isåfall skapa stora motsättningar mellan grupperingar av befolkningen och även skapa otrygghet för individen.
Sverige har en lång historia av att vara ett land som prioriterar jämlikhet och rättvisa, och det är något som vi borde vara stolta över. Men det är också något som vi måste kämpa för att bevara. Om vi vill att Sverige ska fortsätta vara ett land där alla har lika möjligheter och rättigheter, då är det dags att agera nu.
Det är ett faktum att Sverige har provat både vänsterregeringar och högerregeringar under de senaste decennierna, men trots detta har klyftorna mellan människor bara fortsatt att öka. Den senaste högerextrema regeringen har tyvärr inte visat något intresse av att arbeta för ökad jämlikhet, vilket har gjort situationen ännu värre.
En lösning på det här problemet kan vara en socialliberal regering. En socialliberal regering baserar sig på värden som frihet, rättvisa och jämlikhet. Socialliberaler tror på att alla människor ska ha lika möjligheter och att det är regeringens ansvar att se till att detta sker. Samtidigt erkänner de också vikten av individuell frihet och självständighet.
En socialliberal regering skulle arbeta för att minska klyftorna mellan människor genom att investera i utbildning, innovation och sociala program som hjälper de som har det sämst ställt. De skulle också sträva efter att skapa en mer rättvis fördelning av resurserna genom att införa en progressiv skattesats och andra åtgärder som gynnar de med låga inkomster.
En socialliberal regering skulle också arbeta för att öka produktiviteten och skapa nya jobb. De skulle fokusera på att investera i utbildning och innovation, och främja företagsamhet och entreprenörskap.
Det finns inga enkla lösningar på de här problemen, men genom att ha en regering som fokuserar på att minska klyftorna mellan människor och skapa en mer rättvis fördelning av resurserna, kan vi åtminstone börja på rätt spår.
Det är också viktigt att notera att en socialliberal regering inte skulle bryta mot Sveriges demokratiska principer och värderingar. Tvärtom skulle de arbeta för att stärka dessa värderingar och se till att alla människor har rätt att delta i samhället på lika villkor. Sverige skulle då kunna se ljust på framtiden med ett ledarskap som har en vision för ett mer jämlikt land, tryggare befolkning och mindre konflikt mellan invånarna.
25 februari, 2023.
Det börjar bli dags för fredssamtal nu
Den senaste tiden har det spända läget mellan flera stormakter eskalerat till nya höjder. Två av de mest framträdande konflikterna är mellan Kina och USA, samt mellan USA och Ryssland. Båda konflikterna har potential att leda till allvarliga konsekvenser för den globala säkerheten och stabiliteten.
Den första konflikten som behöver uppmärksammas är den mellan Kina och USA angående Taiwan. Taiwan vill vara ett självständigt land men Kina anser ön vara en provins som tillhör Kina. USA har dock ett nära samarbete med Taiwan och stödjer dess självständighet. De senaste åren har Kina trappat upp sina hot om att återta Taiwan och USA har svarat med att öka sin militära närvaro i regionen.
Den senaste utvecklingen är att Kina har utfört en rad militära övningar i närheten av Taiwan och har uttryckt att de har rätt att använda våld om Taiwan proklamerar sin självständighet. USA har i sin tur uttryckt sitt stöd för Taiwan och har skickat flera högt uppsatta tjänstemän till Taiwan, inklusive USA:s tidigare ledare för kongressen, Nancy Pelosi.
Igår utspelades ännu en händelse i konflikten där ett kinesiskt stridsplan skuggade ett amerikanskt militärplan med journalister ombord över Sydkinesiska havet i över en kvart. Planet la sig så nära att fotografer kunde filma händelsen. Händelsen ägde rum över internationellt vatten, men senaste åren har Kina försökt lägga beslag på området genom att dels placera ut flottbaser på öar och dels bygga konstgjorda öar utspridda i havet.
Den andra konflikten är mellan USA och Ryssland angående Rysslands invasion av Ukraina. Ryssland har nyligen annekterat Krimhalvön och har nu skickat trupper och utrustning in i östra Ukraina. USA har uttryckt sitt stöd för Ukraina och har skickat militär hjälp, inklusive vapen och utbildning, till Ukraina.
Den senaste utvecklingen är att USA och flera europeiska länder har skickat militär utrustning och vapen i form av bland annat stridsvagnar av modellen Leopard 2 som ska kunna stå emot ryska attacker. Ryssland har i sin tur svarat med att förstärka sin vapenarsenal med ammunition och drönare från Kina.
En gemensam nämnare för dessa två konflikter är att USA är involverat i båda, och att båda konflikterna har potential att leda till allvarliga konsekvenser för den globala säkerheten och stabiliteten.
Det finns också ett annat aspekt som behöver diskuteras, nämligen att USA har en historia av att dra ut på krig. Ett utdraget krig i Ukraina försvagar Europa ekonomiskt eftersom länderna i EU fortsätter skicka pengar och vapen m.m. till Ukraina och därmed ger det USA en unik roll som världsledare även om de under gångna veckan lovade ytterligare 10 miljarder dollar under president Bidens besök i Ukraina. Detta synsätt går tillbaka till andra världskriget, när USA skickade hjälp till Europa efter kriget men också såg till att Europa var beroende av USA:s ekonomiska stöd för att återhämta sig.
Detta synsätt kan också ses i USA:s agerande i Mellanöstern efter 11 september-attackerna. Genom att föra krig i Irak och Afghanistan försvagades länderna ekonomiskt och politiskt, vilket gav USA en större roll som världsledare.
Detta synsätt har dock också lett till kritik och oro från allierade länder, som uppfattar USA:s agerande som själviskt och strategiskt mot Europa och därför väcker frågetecken kring dels vad nästa steg ska bli för att stödja Ukraina och dels hur länge man ska låta det pågå innan man ingriper militärt. Ett annat alternativ som inte lyfts så mycket är fredssamtal mellan Ryssland och Ukraina. Även om Kina, tillsammans med Ryssland precis presenterade ett 12-punktsprogram för fredssamtal så väntas parterna inte gå med på det eftersom Ukrainas president Zelensky sagt att fredssamtal och vapenvila endast kan ske efter att Ryssland lämnat alla annekterade delar av Ukraina.
Tyvärr verkar det inte finnas något större vilja från västländerna att parterna ska föra fredssamtal eller lösa konflikten på fredlig väg, utan mer som att vapenindustrin i flera länder lobbar för krig så att det skickas mer vapen och ammunition till fronten. Om Kina kan försöka medla för Ryssland så borde EU kunna medla å Ukrainas vägnar. Risken är annars att kriget drar ut på tiden och håller på i flera år, vilket kraftigt kommer påverka de europeiska länderna ekonomiskt och uthållighetsmässigt med missnöjda invånare som kan plockas upp av nationalistiska och populistiska partier, vilka är starkt knutna till Putin och Ryssland. En sådan utveckling skulle kunna leda till en vändning kring vems sida de europeiska länderna skulle komma att stå på i konflikten och därmed även påverka demokratin och friheten i länderna.
Av den anledningen är det viktigt att ha en plan som inte drar ut på det, även om USA gärna förespråkar det. Den planen kan inte vänta ytterligare ett år utan behöver tas fram nu. Alternativet pekar annars på ett tredje världskrig på flera fronter.
22 februari, 2023.
Stå upp för fred och mänskliga rättigheter – inte för vapen
Världen måste säga nej till Rysslands och Kinas angrepp på de mänskliga rättigheterna, och FN:s generalsekreterare Antonio Guterres borde yrka på kraftfulla sanktioner mot alla länder som underblåser världens konflikter.
Det negativa resultatet av diktatorers och vissa regeringars bristande tilltro till våra mänskliga rättigheter, oviljan att agera för världsfred och vår mänsklighet syns tydligt i de mångåriga konflikterna i Syrien, mellan Israel och Palestina, i Afghanistan och på andra geografiska punkter i världen.
Den arroganta synen på FN:s arbete, brist på på konstruktiv diplomati och respekt för mänskligt liv syns nu även då Ryssland invaderar Ukraina under förespegling att dess styrkor är ”fredsbevarande”. En uppgift som det åligger FN att utföra.
ACT-gruppen är en sammanslutning av 27 små och medelstora stater inom FN. De uppmanar nationer, och kanske främst vetobärande nationer att avstå från att rösta emot ”trovärdiga” resolutionsförslag som syftar till att stoppa eller förebygga folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsbrott. Sedan 1946 har länderna använt sin vetorätt 288 gånger. Ryssland har använt flest veton, 119 gånger, senast gällande Syrien och Ukraina. 46 av USA:s 84 veton har använts för att stötta Israel.
Vi borde, som nation, stå upp för fred istället för vapenrustning, Vi, tillsammans med EU:s övriga nationer borde kräva att ATC-gruppens förslag blir verklighet. Vi borde tydligt kräva att vetorätten avskaffas, inte om 100 år utan under nu levande ungdomars levnadsår, och att sanktioner blir tydligt kännbara då en medlem avviker från de stadgar man tecknat sig att följa.
Generalsekreteraren har en central roll i skapandet av fred, både genom sina personliga insatser och genom särskilda representanter eller grupper som han utser för speciella uppgifter, såsom förhandlingar eller insamling av fakta.
Generalsekreteraren måste ta ett tydligt grepp om de diplomatiska samtalen med berörda i världens konflikter. Han måste fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på en fråga som kan hota internationell fred och säkerhet och han behöver samla församlingen mot de diktaturer som upptar plats i säkerhetsrådet och agerar i eget intresse.
António Guterres borde, samtidigt som han agerar för att de ekonomiska sanktionerna mot Afghanistan upphävs, även yrka på kraftiga åtgärder mot de nationer som blåser liv i världens konflikter, oavsett om de deltar aktivt eller passivt.
Ryssland behövde hitta en ursäkt för att inte ge Ukraina en chans att närma sig EU i samband med associeringsavtalet från 2013. Gissningsvis började Vladimir Putin att planera och utrusta de fraktioner av lojalitet som fanns kvar för den tidigare presidenten Viktor Janukovytj i området Donetsk och Luhansk redan under då pågående samtal. Ett dubbelspel som maskerades och legitimerades som ”Minskavtalet”. Med tanke på att inga punkter i avtalet fullföljts sedan det skrevs så är dagens situation ingen större överraskning.
Ursäkten att invadera heter frihetskamp med önskan att även få bli annekterade, på samma sätt som i Krim, och en påstådd önskad återförening med Moder Ryssland.
FN har sedan starten 1945 varit den viktigaste aktören i det internationella samfundet och en hörnsten i arbetet för internationell säkerhet..
För att utvecklas globalt, minska antalet konflikter och uppmuntra nationer att följa FN:s stadgar för internationell fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och social utveckling måste man agera mot de nationer som agerar för egen vinning och motverkar utveckling och fred.
Det är dags att världen säger tydligt nej till Rysslands och Kinas oförrätter mot våra mänskliga rättigheter.
Sverige på väg att tappa
Det blir bara värre och värre för varje dag som går. Sverige har börjat tappa rejält gentemot både våra nordiska grannländer, andra EU-medlemmar och på den internationella marknaden rent globlat, hur gärna den svenska regeringen vill måla upp en stark och positiv bild av landet för oss medborgare.
Förutom en stigande inflation, mycket låg BNP (bruttonationalprodukt) och en rekordsvag krona gentemot euron och dollarn, så har vi en regering som är handlingsförlamad och inte vet vad den ens kan säga utan att bli tillrättavisad av styrpartiet SD. Det som regeringspartierna stolt benämner Tidöavtalet har kommit att bli en rejäl bromsklots och gör att regeringen uppfattas som den svagaste Sverige haft på många decennier.
Inte nog med att man misslyckats med NATO-ansökan och nu börjar svänga i hur viktigt det är med att vara med i NATO (något som i alla fall ett par partier i Sverige opponerat sig mot redan från början), det man nu som regering visar utåt är att man är beredd att offra mycket av svensk demokrati och frihet för att uppnå sina mål. Genom sitt krypande för diktatorn Erdogan och gå Turkiet till mötes med alla kraven så här långt, visar man att den svenska befolkningen inte är lika viktig som SDs högerextrema politik som ligger till grund för hur landets invånare ska klassas olika.
Nej, regeringen och statsministern borde istället fokusera på hur de jobbar med att sänka de starkt ökade matkostnaderna på matbordet för familjer och satsar mer på skolan och skolmaten då många barn och ungdomar har det som enda varma måltid om dagen. Man skulle även kunna hjälpa småföretagen med mer än ett elstöd (som det tog lång tid att komma till skott med) så som att sänka arbetsgivaravgiften och istället attackera storföretagen som använt skattemedel och skyhöga vinster till att köpa tillbaka aktier i de egna företagen istället för att säkra sina medarbetares trygghet och anställningar.
Medan länder som USA, som var i en djupare ekonomisk kris än Sverige för inte så länge sedan, skapar en halv miljon nya jobb och har en mycket låg arbetslöshet på 3,4% (hälften av vad Sverige har), och flera EU-länder satsar sig ur lågkonjunkturern så står den svenska regeringen och dividerar om koranbränningar som bara leder till att polarisera landets befolkning istället för att ena den.
Det är dags för ett politiskt skifte redan nu. Det må vara genom nyval eller att regeringspartierna vaknar upp och bryter sig loss från Tidöavtalet, men det måste ske nu innan Sverige hamnar i en ännu djupare svacka där morgondagen blir värre än idag.
NUWES ser dagens ljus som en global politisk nyhetssajt. Varför behövs en sådan sida och vad kommer skilja från andra tidningar?
För det första fokuserar vi endast på politik. Det kommer med andra ord inte finnas skvaller om kändisar eller några som helst idrottsresultat som andra tidningar på nätet. Vi kommer skriva om politik på lokal nivå, nationellt och globalt.
Vi har nyhetsskribenter runtom i världen och vi kommer låta dessa komma till tals. Läsare och prenmeranter är självfallet välkomna att både kommentera och inkomma med material såsom debattinlägg. Vi förbehåller oss rätten att avgöra vad som är lämpligt. Det kan röra sig om att vi anser att artikeln exempelvis är mer inriktad på att göra reklam för något eller att det finns risk för förtal osv.
Ledaren är tydligt socialliberal då sajten ägs av partiet Socialliberalerna.