3 april, 2023
Sanna Marin röstas bort i Finland
Efter att framgångsrikt ha rattat fram ett NATO-medlemskap för Finland så har den finska befolkningen valt att rösta bort sin socialdemokratiska statsminister, Sanna Marin. Trots att hon lyckats sätta landet på den internationella kartan de senaste åren verkar inte finländarna tycka att hon gjort tillräckligt i inrikespolitiken och för det egna folket.
Istället är det Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna i Sverige) med partiledare Petteri Orpo som vann med 20,8% av rösterna. Även Sannfinländarna (SDs systerparti) fick mer än Socialdemokraterna med sina 20,1%. Sanna Marins parti fick fler röster än förra valet men 19,9% av rösterna räcker alltså inte till mer än att bli tredje största parti i Finland.
Detta innebär med största sannolikhet att Samlingspartiet kommer söka ett samarbete, likt Sverige, med Sannfinländarna som kan komma att ställa väldigt höga krav på invandringspolitiken i förhandlingarna. I dagsläget tyder allt på att det blir en högerextrem regering med extremt åtstramad invandringspolitik.
6 mars, 2023
Omvärldsanalays mars 2023
I USA har CPAC (Conservative Political Action Conference) ägt rum i helgen. Samma helg som Kina samlade Folkkongressen, som är landets högsta lagstiftande organ. Under helgen sändes även ett reportage i SVT om att Putin bygger en enorm barn-armé (barn mellan 8-18 år) på över en miljon barn som tränas att bli soldater och som starkt strider mot både Barnkonventionen och Genévekonventionen.
CPAC, ett slags Almedalen för Republikaner i USA, har definitivt tagits över av Donald Trumps MAGA-anhängare. De buar ut alla andra som inte hakar på Trumps retorik. Just för tillfället går den utrikespolitiska retoriken ut på att hävda att han kan sätta stopp för kriget i Ukraina på bara en dag, att man ska lämna NATO, stoppa allt stöd till Ukraina och låta Putin vinna kriget mot både Zelensky och Europa. Den som väntas kunna hota Trump som kandidat i presidentvalet är Floridas guvernör Ron DeSantis, som är ännu mer extrem och då med nya, diskriminerande lagar i Florida mot svarta, homo- och transsexuella. Han har satt stopp för dragqueens, plockat bort litteratur i skolan och bibliotek som har att göra med sex, samt förbjudit undervisning om rasism, om slaveriet och om afroamerikansk historia till förmån för bibelstudier. Den amerikanska högern går således åt det extremt nationalistiska hållet och gör kulturfrågan till en av amerikanska valets viktigaste frågor. I Sverige hakar Sverigedemokraterna på den taktiken och börjar få högerpartierna med sig.
Ungern och Turkiet fortsätter, i sann nationalistisk anda, att neka Sverige inträde i NATO och lutar sig mer och mer åt Rysslands håll. Den svenska regeringen gör allt för att tillfredsställa dessa hårt autoritära regimerna och viker ned sig vid minsta vinkning. Man kan fråga sig om Sverige är beredda att gå så långt så att man till slut tar direkta order från Putin och Ryssland när SD i bakgrunden styr Ulf Kristerssons regering?
Kina har slagit fast i helgens folkkongress att fokus för landet måste vara att få kontroll över handeln i världen genom att öka tillväxten med 5% till 10%. Man tappade i tillväxt under covid-nedstängningen men har en plan fram till 2050 att man ska vara världens ekonomiska nav genom att göra både USA, Europa och de andra kontinenterna beroende av Kina. Den 30-årsplan som Kinas ledare, Xi Jinping, lagt upp är att kolonisera månen och utvinna mineraler till den tekniska revolutionen som man förutspår. Kina kommer satsa 2,5% av landets BNP på forskning och utveckling samtidigt som man minskar sitt teknologiska beroendet från utlandet med hälften, från 60% till 30%. I och med att landet satsar på att bli ledande på högteknologi genom att äga de flesta patenten, räknar man med att kunna kontrollera marknaderna. Man patenterar 2/3 av alla patenten i världen och äger 25% av patenten i Europa. I Sverige försöker regeringen lägga om vår politik så att allt större del av företagen och invånarna ska delta i råvaruutvinning samt tillverkningsindustrin. Det känns smått galet med tanke på att Sverige aldrig kommer kunna konkurrera med Kina och Indien har miljarder invånare. Dessutom går den svenska regeringens politik ut på att stänga ute folk som kan komma hit och jobba. Borde inte ett så litet, men traditionellt sett framgångsrikt land på uppfinningar, ställa om politiken på forskning och utveckling istället?
I reportaget om Rysslands barn-armé, som finns på SVT, ser man hur det pågår en hjärntvätt av landets invånare. Man satsar på de allra yngsta – från förskoleåldern där barn får lära sig hur en Kalasjnikov fungera och sätts ihop – och i stor mängd. Armén fostrar över en miljon, kanske fler, barnsoldater som lär sig att inte ifrågasätta Putin eller Rysslands propaganda. Det viktigaste de lär sig är att kriga. Med sådana militära kostnader, samtidigt som kriget i Ukraina pågår, krävs enorma resurser som backas upp av Kina och Indien både ekonomiskt och med krigsmateriel. Det kommer att bli svårt för EU att stå emot finansiellt och utan USA i ryggen om Trump, eller DeSantis, vinner valet i USA när de planerar att punktera NATO, medan Ryssland fortsätter att jämna städer med marken runtom i Ukraina. Då hjälper inte ens JAS Gripen-plan från Sverige oavsett om vi går med i NATO eller inte.
I Japan övar man för första gången ihop med USA för att markera gentemot Kina att man kommer skydda länder som Taiwan i regionen. Japan har dessutom ökat sin försvarsbudget rejält för att ihop med USA kunna matcha världens största flotta som Kina besitter. Naturligtvis gillas inte detta av Kina och spänningen i området har ökat kraftigt sedan Ryssland gick in i Ukraina och även övade med sin flotta i området förra året.
24 februari, 2023
Årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina
Det är på dagen ett år sedan Ryssland startade sitt försök att invadera Ukraina, något som de flesta trodde skulle gå fort men som har visat sig vara svårt med tanke på det motstånd som Ukraina och ukrainarna bestämt sig för att erbjuda.
Men innan vi fördjupar oss i dagens situation och det som komma skall, låt oss bara ha en liten tillbakablick som kan ge en bättre förståelse kring varför läget är som det är idag.
Redan år 2000, i samband med NATOs första utvidgning i Europa, fick Vladimir Putin frågan om Ryssland skulle kunna tänka sig gå med i den militära försvarspakten, NATO. Putins svar var: ”Varför inte? Jag utesluter inte en sådan möjlighet. Ryssland är en del av den europeiska kulturen och jag ser inte mitt land som isolerat från Europa. Därför är det svårt att tänka sig NATO vara en fiende.”
Bara ett par år senare, 2002, under den andra utvidgningsfasen av NATO när Ukraina inledde diskussioner om medlemskap i NATO, fortsatte Putin sin lugna ton och menade att det är helt och hållet upp till Ukraina och NATO som parter att avgöra om Ukraina kan bli medlem i NATO eller inte. Och så sent som 2010 sade dåvarande ryska presidenten, Dimitrij Medvedev, på ett NATO-möte i Portugal, att relationen mellan Ryssland och NATO blivit bättre och att det inte fanns många meningsskiljaktigheter mellan dem. Då var Putin premiärminister i Ryssland pga att den ryska konstitutionen ännu inte ändrats så att en person kunde vara president i landet längre än två mandatperioder.
Fram till nu hade Ukraina fortfarande kärnvapen. Enligt Bukarestavtalet från 1994, kom man överens om att Ryssland skulle få ta över Ukrainas samtliga kärnvapen mot att man lovade att aldrig angripa Ukraina. USA betalade 500 miljoner dollar för att hjälpa till med nedmonteringen av kärnvapnen i Ukraina. Det sista kärnvapnet demonterades och överfördes 2012 till Ryssland, men redan 2014, när Putin åter var president, bröt Ryssland mot avtalet och valde att annektera Krim-halvön (som tillhörde Ukraina). Man påstod att Krim alltid tillhört Ryssland, att befolkningen var rysk och att flottbasen på halvön var rysk.
När först Georgien år 2003, och sedan Ukraina år 2004, valde självständighet från Ryssland genom protester och demokratiska val, upplevde Putin och Ryssland det som ett svek. När den arabiska våren skedde under 2011 i Mellanöstern och de Nordafrikanska länderna där demonstranterna i länderna avsatte sina diktatorer en efter en, började Putin känna att det fanns en risk att samma sak hände i Ryssland. Vid demonstrationerna 2012, ledda av oppositionsledaren Aleksej Navalny, planterades ett frö hos många ryssar och ett motstånd mot Putin började växa. Demonstrationerna slogs ner den gången men flera demonstrationer följde åren efter. Navalny, och flera andra motståndare till Putin har förgiftats av radioaktiva ämnen under mystiska omständigheter, men dessa anklagelser har starkt förnekats av Putin.
Man kan lugnt påstå att när Putin återkom som Rysslands president så blev läget mer allvarligt och relationerna med Europa och USA försämrades rejält bland annat genom att Ryssland stöttade nationalistiska partier i flera EU-länder och även Donald Trump i USA. För att förstå Putins sits lite bättre måste man inse att han ser världspolitiken som ett nollsummespel. Det innebär att om någon tjänar på ett politiskt beslut eller ett läge så förlorar någon annan lika mycket på det. Putin har dessutom aldrig sett USA som något annat än en konkurrent, även om Trump påstått annat i flera intervjuer. I ryska ögon söker USA bara att ställa till det genom att sprida budskapet att demokrati och frihet är bästa sättet att styra alla länder på, samtidigt som man själv utsett sig till världspoliser och själva tillsatt många diktatorer efter militärkupper bland annat i Central- och Sydamerika.
Därför ses demokratiseringen av Rysslands grannländer och fd delstater i Sovjetunionen som ett direkt hot mot den ryska befolkningen och underminera den ryska kulturen. Putin menar att länder som Ukraina inte är en separat nation utan att folket är ryssar men att de bara har en egen rysk dialekt. Genom att måla upp en bild av att ryssar inte är som andra i västvärlden så försvarar han att befolkningen måste styras med järnhand för att det alltid behövt vara så, och så brukar han peka på exemplen i Irak och andra arabiska länder där man inte är van vid demokrati och frihet för invånarna.
När Ryssland valde att invadera Ukraina för ett år sedan så sa Putin att det var för att ”ena det ryska folket under en nation” och ”att han ville demilitarisera Ukraina och frigöra dem från nazister”, samt att ”det var för att stoppa NATOs expansion”. Men dessa lögner håller inte riktigt. I Kiev, Bryssel, Washington DC och i Kreml visste alla att det inte hade tagits några initiativ eller att man bjudit in Ukraina till medlemskap i NATO. Dessutom har NATO aldrig attackerat Ryssland. Den politik som Putin fört senaste decennierna, även kallad putinism, ses som ett hot av näraliggande länder. De baltiska länderna, Polen, Slovakien och Moldavien (samt Ukraina) är några länder som har tidigare erfarenhet av att vara starkt styrda från Moskva, medan länder som Ungern och Serbien som får ekonomiskt och politiskt stöd från Ryssland försöker införa egna varianter av putinism som exempelvis orbanism i Ungern. Även i USA finns den så kallade trumpismen med Trump-anhängare, som vill avskaffa många friheter och på vissa håll även demokratiska val genom att begränsa vissa från att rösta.
Har Putin lyckats frigöra Ukraina från nazister och vinna över ukrainarna? Svaret är ett stort och rungande NEJ. Istället har Ukraina som nation stärkts och motståndet mot Ryssland och Putin är starkare än någonsin, även om det finns ryssar i delar av Ukraina som fortfarande hoppas på att Putin lyckas. Ryssland har inte heller lyckats frigöra Ukraina från nazismen eftersom det i verkligheten inte är nazistiskt, utan ett demokratiskt land med en president som de facto har judiskt påbrå.
När sedan den ukrainske presidenten, Volodymyr Zelensky, i ett tal sa att han inte tänker lämna landet, trots flera erbjudanden från USA och europeiska länder, utan att han hellre stannar kvar men välkomnar vapen, så stärktes krigsmoralen ytterligare hos den ukrainska befolkningen som valde att stanna och slåss och inte fly landet.
Sedan januari 2021 har USA försett Ukraina med militära medel för 15 miljarder dollar. Andra NATO-länder och även Sverige har också hjälpt till att skicka militär och ekonomisk hjälp till Ukraina, speciellt efter den ryska invasionen den 24 februari, 2022. Så Rysslands mål att demilitarisera Ukraina har inte riktigt lyckats. Därför hoppas Putin på att kunna ockupera så stora områden som möjligt, främst i östra och södra Ukraina, för att västländerna ska komma med påtryckningar mot Zelensky att ge upp dessa områden i utbyte mot fred. En sådan uttalad ”seger” skulle Putin kunna utnyttja på hemmaplan och kunna vinna ännu större makt genom att stärka sin position mot alla meningsmotståndare och oppositionella.
Men Putins missberäkningar slutar inte där. Han har inte lyckats stoppa NATOs expansion i och med att länder som Sverige och Finland vill ansluta. Även Ukraina, och numer även Moldavien, söker sätt att stärka banden till NATO. Det betyder dock inte att Ryssland står utan stöd. Tvärtom har Kina visat att man kan bistå med både militära vapen och ekonomiska medel när landet köper olja och gas från Ryssland. Även Indien köper gas från landet. Och låt oss inte hymla med att europeiska länder, inklusive Sverige, fortfarande köper olja och gas från Ryssland, så det kommer ta ett tag innan ryssarna knäcks och ger upp slaget om Ukraina.
Många frågar sig vad som kommer hända nu och om Putin är beredd att använda kärnvapen. Det enda helt säkra vi vet är att ingen vet exakt eftersom ingen, inte ens Putins närmaste, vet hur han tänker. Det finns tre sannolika scenarier, enligt experter, diplomater och världsledare, där ett är att Ryssland vinner kriget – vilket många ser som osannolikt idag, ett annat att Ukraina håller ut och Ryssland drar sig tillbaka – vilket ses som mer troligt, och slutligen ett där det fortsatt kommer råda dödläge och kriget fortsätter – också ett troligt scenario.
Att Putin i dagsläget skulle använda kärnvapen ses inte som troligt av politiska experter och NATO för att det då finns en stor risk att NATO svarar på det även om Ryssland är det land som har den överlägset största kärnvapenarsenalen. Det är nämligen inte säkert att några länder, eller ens den egna befolkningen, skulle godkänna att kärnvapen används mot ett ’broderfolk’. Då är det mer troligt att andra militära medel som exempelvis kinesiska kamikaze-drönare används. Just det faktum att Kina nu väljer att backa upp Ryssland tyder på att man kan få tillgång till den kinesiska flottan som idag klassas som den största i världen med sina 360 hangarfartyg, enligt CNNs analyser.
Alla diplomatiska möten med Ryssland och Putin de senaste 10 åren har varit fruktlösa. Tvärtom har Putin bara flyttat fram sina positioner varje gång någon ledare från EU-länderna, Storbritannien eller USA försökt medla eller förhandla med Ryssland. Omvärlden har helt enkelt underskattat Putin och hans motiv trots alla röda flaggor. Det råder ingen tvekan om att motiven idag, men det är fortfarande oklart vad som blir Putins nästa drag. Därför är det svårt att sia om framtiden och hur NATO och andra som dras in i kriget, kommer reagera. Det skulle kunna leda till ett världskrig men just i dagsläget pekar allt på att det finns för många länder och aktörer som gärna undviker det alternativet.
Mycket av vår text bygger på diplomaten, och tidigare USA-ambassadören i Moskva, Michael McFaul och dennes samtal och möten med både Medvedev och Putin genom åren.
10 februari, 2023
Kinas spionballong avlyssnade radiotrafik
Den amerikanska regeringen meddelar nu att den kinesiska väderballongen hade antenner avsedda att ta upp radiosignaler och avlyssna militär kommunikation.
Det var för en vecka sedan som privatpersoner rapporterade att de såg en stor, vit ballong svävandes över USA från Alaska i väst till South Carolina i väst innan den sköts ner av amerikanskt stridsflyg. Den kinesiska regeringen har hela tiden hävdat att ballongen bara var en väderballong som till största del genomförde metereologiska undersökningar som var på villovägar, trots att det finns ännu en liknande ballong över Centralamerika.
Kina meddelade tidigare i veckan i den statliga TV-kanalen att om USA väljer att skjuta ner ballongen så kommer det ytterligare bidra till en ansträngd relation länderna emellan. Nu när man från USAs sida meddelat att Kinas spionballong avlyssnade militär radiotrafik sitter man på spänn och inväntar svar från Kina.
Det är ingen hemlighet att länderna spionerar på varandra. Redan 2001 plockade Kina ner ett amerikanskt spionplan när det flög strax söder om Hong Kong. Enligt publicerade Snowden-dokument demonterade Kina planet i småbitar för att lära sig av den nya teknologin innan man återlämnade skalet till USA.
Amerikanarna har länge hävdat att man bara flyger över internationellt luftrum för att få fram bevis att Kina bygger artificiella öar som används som militärbaser i Kinesiska sjön som anses inskränka på andra länders territorium till sjöss.
Ballonghändelsen har lett till ett nytt kallt krig, eller i alla fall en väldigt frostig relation länderna emellan. Den amerikanske utrikesministern Antony Blinken, som hade ett planerad besök i Kina dagarna efter ballongen upptäcktes, ställde in resan och mötet där många akuta frågor skulle ha diskuterats. Även president Joe Biden fördömde högljutt Kinas agerande i sitt tal till nationen i veckan.
Det föreligger nu stor risk att Kina ökar sin press på Taiwan, ett land som USA lovat försvara mot stormakten Kina. Just nu sker dessutom delvis ett tyst krig mellan länderna där USA förser Ukraina med vapen medan Kina hjälper Ryssland. Därmed ses ballonghändelsen som väldigt känslig eftersom den kommer i ett mycket känsligt läge rent tidsmässigt och med tanke på vilken utrustning ballongen bar på.