AFRIKA

30 september, 2023

Slaget om Afrika 2020-talet

Europa är på väg att förlora slaget om Afrika och de mänskliga rättigheter som dagligen kränks av Ryssland och islamistiska terrorgrupper. Vad gör de europeiska länderna åt det, och vad gör Sverige?

När vi bevittnar händelserna i Afrika blir det alltmer tydligt att de europeiska nationernas, inklusive Sveriges, handlingar har en betydande påverkan på den afrikanska kontinenten. Samtidigt utnyttjar Ryssland opportunistiskt denna situation genom att skickligt spela ut Västafrikanska länder mot Europa. De gör det genom att lägga skulden på Europa och den västerländska världen för livsmedelsbristerna som uppstår till följd av Ukrainakonflikten, och ignorerar bekvämt sitt eget agerande i regionen.

Sedan 2020 har åtta militära kuppförsök ägt rum i de afrikanska länderna Mali (2020), Tchad (2021), Niger (2021, 2023), Guinea (2021), Sudan (2021), Burkina Faso (2021, 2022). Enligt ny forskning kan man se en trend att militära diktaturer har större folkligt stöd än demokratiska regeringar i Afrika. Så hur borde EU och de europeiska, demokratiska regeringarna ställa sig till ändringarna?

Rysslands retorik utelämnar bekvämt dess roll i Ukrainakrisen och väljer istället att presentera europeiska länder som ansvariga för dödsfallen bland tusentals migranter som försöker nå Europa över det farliga Medelhavet. Denna berättelse går bekvämt förbi det faktum att Ryssland är en stor aktör på den afrikanska arenan, där de stöder regimer och extremistgrupper samtidigt som de berikar sig på Afrikas rika naturresurser.

I detta komplexa nätverk av geopolitik och humanitära kriser är det avgörande att ifrågasätta de svenska regeringens åtgärder, som tillsammans med andra europeiska nationer har antagit en hård hållning mot invandring och hänvisat till bekymmer om dess påverkan på landet och kontinenten. Samtidigt fortsätter Europa att ge ekonomiskt bistånd till afrikanska länder även i kölvattnet av militärkupper och politisk instabilitet. EU:s och EU-ländernas motsägelsefulla politik uppmärksammar viktiga frågor om de värderingar och prioriteringar vi står för.

Det internationella samfundet måste medvetandegöras om det indirekta stöd Europa oavsiktligt ger till Rysslands kamp mot Ukraina. Flödet av guld, diamanter och andra resurser från afrikanska länder, som Ryssland stöder, hjälper till att finansiera det pågående konflikten i Ukraina. Europa måste besluta om det verkligen motsätter sig Rysslands agerande eller om det är villigt att fortsätta att indirekt stödja dem, och därmed på sikt en förlust för Ukraina.

Den nuvarande metoden att bygga högre murar och anta alltmer främlingsfientlig politik kan inte vara lösningen. Europa måste konfrontera de grundläggande orsakerna till migration och agera i enlighet med principerna i Förenta nationernas allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Det är dags att erkänna att migranters situation, när de flyr både Rysslands Wagnergrupp och islamistisk terrorism, kräver ett medkännande och rättighetsbaserat gensvar.

Kampen om Afrika handlar inte om kolonialism utan snarare om en kamp för mänskliga rättigheter, demokrati och värdighet. Europa måste ta ansvar för sin roll i detta globala schackspel och omvärdera sin politik. Oavsett om Europa väljer att konfrontera Rysslands indirekta finansiering av konflikten eller att välkomna migranter med öppna armar, är det imperativet att hålla fast vid principerna om mänskliga rättigheter och medmänsklighet. Det är dags att erkänna att lösningen ligger i att adressera de grundläggande orsakerna och agera i enlighet med FN:s ramverk för mänskliga rättigheter, både för dem som är på väg och för integreringen av migranter som redan har nått Europas länder.

Dela denna artikel: