4 januari, 2025
Cyberkriget kräver ett vattentätt cyberförsvar
Under hösten och vintern 2024 har flera kinesiska hackergrupper, direkt kopplade till regimen i Peking, genomfört omfattande cyberattacker på diplomater inom EU, taiwanesiska myndigheter och nio av de största telekombolagen i USA. Hackergrupperna, som finansieras av kinesiska regimen går under namnen MirrorFace, Salt Typhoon och Flax Typhoon, har inte bara lyssnat av samtal och läst meddelanden – de har också visat världen att vi nu befinner oss i en era där krigföring inte längre bara sker på slagfältet utan i det digitala rummet. Den gångna veckan har de även attackerat det amerikanska finansdepartementet, vilket lett till att USA nu infört sanktioner mot Kina.
Det här är en varningsklocka för hela Europa. Trots att vi under flera år rustat upp militärt har vi ännu inte byggt ett tillräckligt starkt cyberförsvar. Om vi inte agerar nu riskerar vi att bli ett lätt byte för stormakter som Kina och Ryssland, liksom för andra aktörer som inte tvekar att använda cyberattacker för att försvaga våra demokratier.
Cyberattacker har blivit ett av de främsta vapnen i moderna konflikter. Till skillnad från konventionell krigföring kan en cyberattack orsaka enorm skada utan att en enda kula avfyras. Genom att slå ut elnät, kommunikationssystem och finansiella institutioner kan en fiende förlama ett helt land – och detta utan att någonsin sätta en fot på dess mark.
Kinas attacker mot EU och Taiwan är bara det senaste exemplet på hur cyberkriget intensifieras. Ryssland har i flera år använt sig av liknande metoder, inte minst i kriget mot Ukraina där cyberattacker varit en central del av deras strategi. Även USA har en historia av cyberoperationer, och med Trump som snart återinträder som president ökar risken att amerikansk teknologi används för att gynna amerikanska intressen på bekostnad av Europa.
Sverige och EU måste vakna – och agera tillsammans
Ensamma kan Sverige och de enskilda EU-länderna inte stå emot cyberhoten från stormakter som Kina och Ryssland. Det krävs ett gemensamt europeiskt cyberförsvar för att effektivt kunna skydda våra samhällen. Här är några av de viktigaste komponenterna för att bygga upp ett vattentätt cyberförsvar:
- Forskning och utveckling inom superdatorer och kvantdatorer
Sverige och EU har halkat efter i utvecklingen av superdatorer och kvantdatorer. Kina och USA ligger i framkant och har redan byggt system som kan knäcka kryptering och analysera enorma mängder data på rekordtid. För att inte bli omsprungna måste vi satsa stort på forskning och utveckling av europeiska kvantdatorer och supersnabba datorsystem som kan hantera framtidens hot. - Ett gemensamt europeiskt cybersäkerhetscenter
Ett europeiskt cybersäkerhetscenter skulle kunna samla resurser och expertis från alla EU-länder och fungera som en gemensam försvarslinje mot cyberhot. Ett sådant center kan övervaka, analysera och snabbt svara på hot i realtid. - Säker infrastruktur och säkra kommunikationsnät
Vi måste säkerställa att Europas kommunikationsnät – inklusive framtida 6G-nätverk – byggs och kontrolleras av europeiska företag. Det innebär att vi måste stänga ute aktörer från länder som Kina och Ryssland samt från amerikanska företag som kan manipuleras av Trumps administration. - Utbildning och rekrytering av cyberspecialister
Europa måste utbilda en ny generation cyberspecialister. Detta kan ske genom att skapa specialiserade utbildningsprogram och forskningscenter samt genom att locka till oss de bästa talangerna från hela världen. - EU-samarbete utan kompromisser
För att bygga ett starkt cyberförsvar krävs ett samarbete mellan alla EU-länder – men detta samarbete måste vara utan kompromisser. Länder som Ungern, Slovakien och partier i Frankrike och Polen, som öppet stödjer Ryssland, Kina eller Trump, måste hållas utanför de mest kritiska delarna av samarbetet tills de visar att de står på demokratins sida.
Sverige, som en gång var ett av världens rikaste och mest innovativa länder, har tappat mark på flera områden de senaste åren. Vi har sålt ut stora delar av vår industri och förlorat ekonomisk kraft, men vi har fortfarande en chans att vända utvecklingen. Genom att ta ledartröjan i arbetet med ett europeiskt cyberförsvar kan vi inte bara skydda vårt eget land, utan också återta en position som en global innovatör och ledare inom säkerhet och teknologi.
Sverige har redan en stark tradition av teknisk utveckling och innovation. Om vi satsar på forskning inom cybersäkerhet, superdatorer och kvantdatorer kan vi inte bara skydda oss själva utan också skapa nya jobb och stärka vår ekonomi. Vi kan bli det land som driver på för att Europa ska bygga upp ett av världens mest avancerade cyberförsvar – ett försvar som inte bara skyddar våra länder från yttre hot, utan också garanterar att vi förblir fria och demokratiska samhällen.
Ett vägval för framtiden
Sverige och EU står vid ett vägskäl. Vi kan välja att fortsätta rusta upp militärt och hoppas att det räcker – eller så kan vi inse att det moderna kriget också utspelar sig på nätet och börja bygga upp ett starkt och effektivt cyberförsvar. Vi har inte råd att vänta längre. Kina, Ryssland och snart även USA kommer att fortsätta använda cyberattacker som ett vapen för att försvaga oss. Om vi inte agerar nu riskerar vi att förlora både vår frihet och vårt välstånd.
Framtidens säkerhet handlar inte bara om soldater och stridsflygplan. Det handlar om vår förmåga att skydda våra samhällen från de osynliga hoten som lurar på nätet. Om vi gör rätt val kan Sverige inte bara skydda sig självt – vi kan också visa vägen för hela Europa.
3 januari, 2025
Musk vill ha total kontroll
Elon Musk, världens rikaste man, har redan byggt ett imperium som sträcker sig över teknologi, rymdforskning och kommunikation. Men vad händer när han också börjar utöva direkt kontroll över den finansiella världen och – potentiellt – människors tankar? Det låter som något taget ur en dystopisk framtid, men verkligheten är att vi står inför en sådan möjlighet just nu.
Finansiell makt: Från kryptovalutor till globala marknader
Elon Musk har en unik förmåga att påverka finansiella marknader med bara några få ord. Genom sin plattform X (tidigare Twitter) har han flera gånger manipulerat marknader, särskilt kryptovalutor, genom att uttrycka sitt stöd eller sin skepsis för olika valutor. När han tweetade om Dogecoin, rusade dess värde i höjden. När han senare gjorde ett skämtsamt inlägg, föll den lika snabbt. På samma sätt sköt kryptovalutan CumRocket 400% i höjden 2021 och nu senast kryptovalutan Kekius Maximus för ett par dygn sedan med 1200% när Musk X-konto namngavs som just Kekius Maximus (en figur som dessutom användas av högerextrema grupper).
Det handlar inte bara om inflytande – det handlar om faktisk kontroll. Musk har nu fått Donald Trump att öppet stödja Bitcoin och andra kryptovalutor. Med Trump som snart tillträder som USA:s president är risken stor att kryptovalutor, som hittills varit decentraliserade, kan börja kontrolleras av en liten grupp makthavare – med Musk i spetsen.
Vad innebär detta för den globala ekonomin? Om världens största ekonomi börjar kontrollera kryptovalutor genom privata aktörer och politiska påtryckningar, riskerar vi att hamna i en situation där vanliga människor förlorar makten över sina egna pengar. Det som en gång sågs som en väg till ekonomisk frihet kan bli ännu ett verktyg för att koncentrera makt i händerna på några få individer.
Neuralink och hotet mot den fria viljan
En av de mest oroande aspekterna av Musks imperium är hans företag Neuralink. Ursprungligen marknadsfört som en revolutionerande lösning för att hjälpa människor med hjärnskador eller neurologiska sjukdomar, har Neuralink nu gått in i en ny fas – där det handlar om att koppla samman friska människors hjärnor med digitala AI-system.
Det här är inte längre science fiction. Neuralink har redan börjat testa sina hjärnimplantat på människor. Men vad är egentligen syftet? Musk har vid flera tillfällen antytt att implantaten kan användas för att förbättra mänskliga förmågor, skapa direkt koppling till internet och till och med kommunicera med AI-system. Men vad händer om denna teknologi hamnar i händerna på någon som ser människor som brickor i ett större spel?
- Manipulation av tankar och beteenden: Om ett AI-styrt chip kan ta emot och bearbeta signaler från hjärnan, kan det också potentiellt skicka tillbaka signaler. Det öppnar upp för en dystopisk framtid där människor kan manipuleras till att tänka och agera på vissa sätt.
- Total övervakning: Med hjärnimplantat skulle det vara möjligt att övervaka varje tanke och känsla. Kina har redan börjat använda AI för att övervaka sina invånare med sociala kreditsystem. Neuralink tar detta ett steg längre – från att övervaka handlingar till att övervaka själva medvetandet.
När vi tidigare skrivit om Kinas ambitioner att kontrollera sina invånare med AI och övervakning, har det alltid funnits en gräns – människans sinne har varit privat. Neuralink suddar ut denna gräns. Om Musks teknologi kombineras med AI-system och finansiella kontrollmekanismer, står vi inför en framtid där makt över människors tankar och pengar koncentreras till en handfull individer.
Den största skillnaden mellan Musk och Kina är att Musk inte ens är en stat – han är en privat aktör. Det innebär att han inte är bunden av några demokratiska processer eller internationella regler. Han har redan visat att han inte drar sig för att använda sin makt för att påverka politik och ekonomi. Vad hindrar honom från att använda sin teknologi för att påverka själva människosinnet?
Det är inte längre en konspirationsteori att tro att en enda individ kan utöva en enorm makt över världen. Elon Musk är redan där. Med sin kontroll över kommunikation (X), rymdteknologi (SpaceX, Starlink), finansiella marknader (genom sitt inflytande över kryptovalutor) och nu potentiellt människors hjärnor (Neuralink), är han på väg att skapa ett imperium där ingen står utanför hans räckvidd.
Det är hög tid att någon sätter gränser. Internationella regler för AI och hjärnimplantat måste diskuteras, och transparens måste krävas av företag som Neuralink. Man kan inte låta en enda person få oinskränkt makt över hur alla vi andra tänker, lever och använder våra pengar. Vi måste sätta individens och människors rättigheter och fria viljor över företagens och, i detta fall, enskilda individers makt över allt och alla andra på vår planet.
Någon måste stå upp för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati – innan det är för sent. Om det inte görs nu riskerar vi att vakna upp i en värld där vår vilja inte längre är vår egen. Det är inte teknologins fel eller fråga om att förbjuda tekniska framsteg, utan en kamp om mänsklighetens framtid som måste tas på största allvar.
NUWCE.com kommer fortsätta skriva om detta – inte för att sprida rädsla, utan för att belysa farorna och skapa medvetenhet. Vi står inför en historisk tid där vi måste välja om vi vill leva i en värld där makt koncentreras till några få eller en där teknologi används för att stärka mänskligheten och friheten.
26 oktober, 2024
Elon Musk – en global säkerhetsrisk
Är Elon Musks monopol, genom Starlink, en risk för global säkerhet?
Elon Musk har genom sitt företag SpaceX och dess satellitnätverk Starlink snabbt etablerat sig som en av de mest inflytelserika aktörerna inom global satellitkommunikation. Med över 6 000 satelliter i omloppsbana har Starlink på kort tid dominerat marknaden för satellitbaserat internet, vilket gett Musk ett monopol som kan få allvarliga geopolitiska konsekvenser. Att kontrollera denna infrastruktur innebär också makten att forma världens tillgång till kommunikation, särskilt under kriser eller konflikter.
Nära samarbeten med kontroversiella ledare
Musks inflytande sträcker sig långt bortom teknik och infrastruktur. Han har tidigare uttryckt stöd för och haft nära relationer till kontroversiella ledare såsom Vladimir Putin, Xi Jinping, Jair Bolsonaro och Donald Trump. Dessa ledare har gemensamt en tydlig önskan om att stärka sin auktoritet och kontrollera sina respektive länder med hårdare grepp. I Musks ageranden syns en benägenhet att anpassa sina affärsbeslut och uttalanden för att tillfredsställa dessa ledare och deras geopolitiska mål.
Ett exempel på detta är Musks agerande i Ukraina, där det avslöjades att han inte aktiverade Starlink-täckningen över vissa strategiska områden. Detta beslut orsakade förseningar och påverkade ukrainska militära operationer, vilket ledde till oro över att Musk kunde använda sitt monopol för att påverka konflikter till fördel för vissa regimer. Denna typ av beteende väcker frågan om vilka intressen Musk prioriterar när han hanterar kritiska infrastrukturer under politiska kriser.
Taiwans försiktighet och behovet av alternativ
Taiwan har uttryckt oro över ett beroende av Starlink, med tanke på Musks uttalanden om Kina. I samband med Musks förslag om att Taiwan bör ansluta sig till Kina likt hur Hawaii tillhör USA, har frågan om säker kommunikationsinfrastruktur blivit allt viktigare. Med risken för att Starlink kan stängas ner av Musk i en eventuell konflikt, arbetar Taiwan nu med att utveckla sitt eget satellitnätverk för att minska sitt beroende. Detta initiativ visar att även stater med betydande teknisk kapacitet måste förhålla sig försiktiga till privata monopol på avgörande infrastruktur.
En makt att stänga världen ute
Musk har själv hävdat att hans ”neutrala” hållning ger honom legitimitet att agera utan att påverkas av politiska påtryckningar. Men denna hållning är i sig själv problematisk, då den innebär ett kraftfullt verktyg att påverka eller hålla tillbaka information beroende på de omständigheter och parter som gynnar honom mest. Även i fall där regeringar agerar för att begränsa media eller kommunikationer, kan företag som Starlink, med sin globala närvaro, stå som sista utväg för fri kommunikation. Att denna makt vilar i händerna på en enda person, utan övergripande internationella riktlinjer eller regler, innebär en enorm risk för demokratin.
En global säkerhetsfråga
Musks monopolsituation genom Starlink ger honom en enorm makt att påverka konflikter och internationella relationer. Hans närhet till vissa ledare och kontroversiella beslut visar hur viktig frågan om en säker och opartisk kommunikationsinfrastruktur är för världens länder. Taiwan har insett denna risk och valt att utveckla ett eget nätverk, ett steg som fler nationer bör överväga. För den globala säkerheten och demokratin måste vi kritiskt granska och utmana de monopol som bygger på internationell infrastruktur – oavsett hur tekniskt innovativa de än må vara.
8 mars, 2023
AI i den politiska debatten
Artificiell intelligens (AI) är en teknik som kommer att revolutionera vår värld på många sätt. Från att förbättra medicinsk diagnostik till att göra autonoma bilar möjliga, kommer AI att göra många aspekter av vårt liv både effektivare och bekvämare. Men det finns också faror med användning av AI, särskilt i politiken, där det kan användas för att minska individens frihet och länders demokrati.
Den första faran är att teknologin inte debatteras i den svenska politiken, eller knappt på den internationella arenan heller för den delen. Om det beror på att makthavare inte vill upplysa befolkningen, eller helt enkelt okunskap i de egna leden, ska vara osagt men det är oroande att en så kraftig teknik som kan påverka så starkt inte diskuteras i den vardagliga politiken, speciellt med tanke på hur allvarliga konsekvenser det kan få om AI utnyttjas på fel sätt. Så här långt är det bara ett parti i Sverige som försökt lyfta frågan vid flertal tillfällen för politisk diskussion och det är Socialliberalerna.
Det lilla partiet har tagit upp hur en av de största fördelarna med AI är dess förmåga att analysera enorma mängder data på kort tid. Detta kan vara särskilt användbart för politiska kampanjer, där kandidater kan använda dataanalys för att förstå väljarnas åsikter och beteenden. Genom att använda AI för att analysera väljarbeteende kan kandidaterna anpassa sina budskap och kampanjer till specifika väljargrupper, vilket kan öka deras chanser att vinna valet.
AI kan också användas för att effektivisera politiska processer, till exempel genom att använda maskininlärning för att automatisera beslutsfattande processer. Genom att använda AI för att hantera beslutsprocesser kan politiska ledare spara tid och pengar samtidigt som de minskar risken för mänskliga fel.
Men Socialliberalerna har även lyft att det finns faror med användning av AI i politiken. Ett av de största hoten är att nationalistiska och extrema partier, liksom politiker och världsledare som har en agenda som strider mot individens frihet och demokrati, kan använda tekniken för att manipulera och kontrollera folket.
Ett exempel på hur AI kan användas för att minska individens frihet är genom övervakning. AI kan användas för att övervaka människors beteende och aktiviteter, vilket kan användas för att begränsa deras frihet och autonomi. Politiska ledare kan använda AI för att övervaka oppositionella och andra människor som anses vara en hot mot deras makt. Detta ser man redan exempel på i länder som Kina, Indien och Ryssland, men även mindre länder som Israel, Ungern och Saudiarabien.
Ett annat exempel är användningen av AI för att sprida desinformation och falska nyheter. Redan under det gångna decenniet har flera länder och politiska intressen lyckats sprida desinformation med hjälp av trollfabriker och sociala medier. Politiska ledare och extremister kan använda AI för att skapa falska nyheter och desinformation på ett mycket mer sofistikerat och avancerat sätt när man använder sig av sk Deep Fake där man kan få det att se ut som att vilken person som helst kan säga eller göra vad som helst i en video som är helt genererad av AI-teknik, vilket kan användas för att manipulera väljarnas åsikter och beteenden. Genom att sprida falska nyheter kan de få väljare att rösta för deras agenda, oavsett hur farlig eller olaglig den är.
Slutligen kan AI användas för att skapa algoritmer som styr människors beteende och åsikter. Genom att använda AI för att manipulera människors beteende och åsikter kan politiska ledare och extremister tvinga folket att följa deras agenda, oavsett hur farlig eller olaglig den är. Det blir ett mycket kraftigt verktyg i populismens tecken. Tidigare har partier och politiker tvingats vända kappan efter vinden, men nu kan man få hela befolkningar att dansa efter politikernas pipa efter den agenda de väljer att sätta. Det syns tydligt i framför allt Ryssland men även i USA bland Trump-anhängare och MAGA-rörelsen.
AI-teknik kan ha många fördelar för politiska kampanjer och processer, men vi måste vara försiktiga med hur vi använder tekniken. Om vi inte är försiktiga kan AI användas för att avskaffa demokratin i ett land eller regioner utan att medborgarna ens märker att det skett. Därför försöker i alla fall Socialliberalerna som enda parti i Sverige att föra upp AI till debatt i den svenska och europeiska politiken. Piratpartiet har skrivit lite om det och lobbar för att AI är bra, men det verkar inte som att de har några farhågor med teknologin.
18 februari, 2023
AI en risk för demokratin
Sedan ett par månader tillbaka är debatten kring AI hyperaktuell. Många lärare är oroliga för att elever och studenter låter en AI-chat skriva en uppsats eller hemuppgift och därmed fuskar sig till ett högre betyg.
Inom politiken och den allmänna påverkansdebatten har detta använts i över ett år för att få folk att tro att deras politiska ledare sagt saker som de aldrig skulle säga. Det kallas deep fake och bygger på AI-teknik som gör att klippen ser väldigt äkta ut. Många politikers karriärer väntas ödeläggas av deep fake, men kan även komma att utnyttjas av politiker för att få ut ett budskap och sedan påstå att det är deep fake eftersom det är så svårt även för experter på området att ske skillnaden på vad som är äkta och inte.
Men det slutar inte vid färdigskrivna uppsatser och politikers budskap. Vi ser redan idag hur många barn och ungdomar utsätts för grov mobbning och förtal på sociala medier som i flera fall leder till självmord. Om inte politikerna tar detta på allvar och börjar lagstifta mot utnyttjande av teknologin så kan det få ödesdigra konsekvenser på både demokratin och individers liv.
Den typ av lagstiftning som behövs är inte att förbjuda AI helt och hållet, för den finns redan och kommer alltid att finnas. Den kommer tvinga bort en del arbeten, men det är inte första gången som teknik förändrar kartan över arbetsmarknadens jobb. Det var inte många som jobbade på åkern som blev glada när traktorn och skördetröskan tog deras jobb, men det är ändå något som välkomnas idag. Det finns jobb idag som inte kommer finnas i framtiden p.g.a. AI.
Så hur ska man lagstifta kring teknologin? Det finns såklart många olika sätt, men det viktiga är om politikerna vågar lagstifta. Många är rädda att de går för långt och en del är rädda att de lagstiftar fel saker. Att förbjuda AI rakt av är mycket dåligt då AI kommer kunna användas som ett hjälpmedel för individer som inte har förmåga att prata och kommunicera på andra sätt efter en olycka eller sjukdom. Det är även viktigt att vi kan använda oss av AI som en slags assistent som i dagens oändliga hav av information kan hjälpa oss att sålla bort det som är fake news eller s.k. ”alternativ fakta”.
Men på samma sätt som vi inte förbjudit bilar, men lagstiftat om bilbälten, kan man göra detsamma med AI-teknologin. Allt för att skydda individen som nyttjar tekniken. För att klara av att använda AI på bästa sätt behöver man starta lagstiftningen redan nu, innan det får förödande effekter för människor, och då speciellt barn. Det är lättare att ändra i lagstiftningen framöver än att vara efterklok när de supermäktiga IT-företagen gått för långt. Företag har inget samvete eller ens för avsikt att skydda individen. De vill bara driva på utvecklingen och tjäna stora pengar åt sina ägare. Det ser man idag med alla förhören som hålls med företagsledarna i USA och som handlar om algoritmer och odemokratisk påverkanskampanjer. Detta är inget nytt fenomen. Man har haft liknande förhör med tobaksbolag, oljebolag, läkemedelsbolag och vapentillverkare för att nämna några få.
Vi får inte vara naiva här i Sverige. EU har också gett sig på IT-bolagen och utdelat mångmiljon belopp i böter för kränkande av individens integritet m.m. Att lagstifta nu handlar inte om att vara emot AI eller teknikutveckling, utan om att skydda individen och demokratin.