När tullar blir vapen: Europas, Brasiliens och Kinas kamp mot Trumps handelspolitik

Den senaste handelsuppgörelsen mellan Europeiska unionen och USA tillkom på ett minst sagt ovanligt sätt. I slutet av juli satt USA:s president Donald Trump och EU‑kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vid Trumps golfresort, Turnberry i Skottland, och slöt ett avtal som tvingar EU att acceptera 15 % importtullar på merparten av sina varor. I gengäld lovade EU att investera 600 miljarder dollar i USA och köpa 750 miljarder dollar i amerikansk energi och försvarsteknik. Detta var, enligt von der Leyen, det “bästa vi kunde få” – en formulering som visar hur hårt pressad Europa kände sig.

Detta avtal markerar en ny fas i ett globalt tullkrig där handel inte längre handlar om att skydda jobb eller balansera handelsflöden utan om att utöva politiskt tryck. Medan Japan, Storbritannien och flera asiatiska länder har gått med på samma 15 %-sats, har andra fått smaka betydligt hårdare straff. Brasilien hotas med 50 % tull trots att USA i över ett decennium har haft handelsöverskott med landet. Och Kina är den enda stora ekonomin som fortfarande säger nej och svarar med egna motåtgärder. Även grannen Kanada stretar emot högljutt, men får bara högre tullar som motsvar från Trump.

Europas kapitulation

För EU, inklusive exportberoende länder som Sverige, innebär Turnberry‑avtalet en chock för självbilden. Von der Leyen förklarade att 15 % i tull är bättre än den 30 % nivå Trump först hotade med. Men flera EU‑politiker beskriver avtalet som en kapitulation. Aktivisten Maxime Combes kallar det ett “ekonomiskt München” och påminner om att Europa, trots sin ekonomiska tyngd, valde att böja sig. En kolumn i Asia Times konstaterar att medan Kina vägrade betala kostnaderna för Trumps tullar, valde europeiska ledare att göra det frivilligt.

Många ekonomer varnar för att en fast tullnivå på 15 % mot alla USA:s handelspartner riskerar att dra ned den globala tillväxten och öka risken för recession, och att just 15 % bara är en början. De menar att Trump aldrig kommer att nöja sig. Daniel Hornung, tidigare ekonom i Vita huset, betonar att en sådan baslinje gör det svårare för den amerikanska centralbanken att sänka räntorna. För svenska företag i teknik‑, fordons‑ och läkemedelssektorn betyder avtalet dyrare exportkanaler till den amerikanska marknaden.

Bolsonaro och den brasilianska schismen

Om EU:s 15 % var en förnedring är Brasiliens situation närmast surrealistisk. USA har hotat landet med en 50 % tull på de flesta varor, vilket är den högsta nivån som hittills tillämpats i det nya systemet. Detta trots att USA sedan 2007 varje år haft ett varuöverskott i handeln med Brasilien, senast 6,8 miljarder dollar på ett handelsutbyte om 91,5 miljarder.

Bakgrunden är rent politisk. Trump har kopplat tullhotet till att Brasiliens högsta domstol utreder hans ideologiska allierade, den tidigare presidenten Jair Bolsonaro, för inblandning i ett kuppförsök. På sociala medier har Trump krävt att man ska “lämna Bolsonaro i fred”. När den brasilianske domaren Alexandre de Moraes utfärdade restriktioner mot Bolsonaro reagerade Trumps regering med en exekutiv order som införde 50 % tullar och riktade sanktioner mot domaren. Vita huset motiverade åtgärden med att Brasiliens rättsväsende bedriver en “häxjakt”, ett argument som Trump använt mot sina politiska opponenter i USA. Utvecklingen väcker särskilt stor oro i demokratiska länder med oro för rättsstatens ställning och att Trump försöker styra andra länders politik och rättsväsende genom ekonomiska handelskrig.

Flera nyckelsektorer, som flygplan och energi, undantogs efter lobbytryck från amerikanska företag. Men för brasilianska jordbrukare och industriarbetare riskerar tullarna att leda till förlust av över 100 000 jobb och slå av 0,2 procentenheter på landets BNP. Diplomatiskt har Brasilien kallat USA:s åtgärder “orättfärdiga” och antytt att motåtgärder kan komma, speciellt på kaffe.

Kinas motstånd

Medan EU och Japan valde att kompromissa, har Kina tagit en annan linje. Den kinesiska regeringen har svarat på Trumps krav med retaliatoriska tullar och exportrestriktioner på sällsynta jordartsmetaller, som är nödvändiga för elbilar och halvledare. Kinesiska företrädare varnar för att amerikansk protektionism skadar båda parter och hotar de globala leveranskedjorna. Om inga framsteg görs kan kombinerade tullar på 30 % återinföras senare i augusti, något som skulle drabba företag på båda sidor av Stilla havet.

Vad betyder det för Sverige och världen?

För Sverige, som är ett land som länge byggt sin välfärd på frihandel, är utvecklingen en ögonöppnare. Högre amerikanska tullar innebär dyrare komponenter och försvårar export av fordon, läkemedel och telekomutrustning. Samtidigt kan den turbulenta handelspolitiken leda svenska och europeiska företag att diversifiera sina marknader och stärka banden med Indien, Afrika och Latinamerika.

Den svenska regeringen har officiellt ställt sig bakom EU‑linjen men betonat att varje avtal måste värna rättsstaten, klimatomställningen och digital säkerhet. Flera ekonomer, däribland den italienska professorn Veronica De Romanis, varnar för att 15 %-nivån bara är början; EU behöver utveckla en långsiktig strategi där man inte bara reagerar på amerikanska nycker utan proaktivt driver sina värderingar.

En farlig spiral

Trump framställer sina tariffer som ett sätt att “tjäna pengar” åt USA, men verkligheten är mer komplex. Mary Lovely, ekonom vid Peterson Institute, konstaterar att högre tullar leder till en långsam men stadig förlust av effektivitet när företag tvingas göra dyra omställningar. Defense News rapporterar att tullar på stål och sällsynta jordartsmetaller kan höja kostnaderna för amerikansk militär produktion och förlänga leveranstiderna, vilket straffar USA:s egna försvar och arbetsmarknad.

Handelskonflikter tenderar också att skapa nationalistisk retorik och militär upptrappning. Genom att bestraffa Brasilien för dess rättsliga process mot Bolsonaro och samtidigt belöna länder som följer Trumps linje, sänder USA en signal att internationell rättsstat inte respekteras. Om ekonomin försvagas och politiska spänningar ökar finns det en risk att handelstvister övergår i mer våldsamma konflikter.

Historien visar att det är lättare att starta tullkrig än att avsluta dem. Sveriges och EU:s framtid ligger i att försvara en regelbaserad handelsordning, samtidigt som man stärker sin självständighet. Turnberry‑uppgörelsen kan på kort sikt ha avvärjt en akut kris, men den avslöjar också hur sårbara internationella avtal är när handel förvandlas till vapen. Européer och amerikaner måste nu bestämma sig för om de vill återgå till samarbete – eller fortsätta längs en farlig spiral där tullar, hot och misstro dominerar.