.…Den tjugonde smäller det…

Svensk ekonomi går igenom en paradox: tillväxten sviktar men inflationen är fortfarande betydligt över målet för vissa underliggande mått.

När Riksbanken i juni valde att sänka styrräntan med 0,25 procentenheter till 2,00 procent gjorde man ett rimligt, men måttfullt, ingrepp för att lindra trycket på en redan trögrörlig ekonomi.

Beslutet speglar direktionens balansgång mellan att inte fördjupa en konjunkturnedgång och att samtidigt bevara trovärdigheten i inflationsmålet. Men i augusti måste direktionen visa att den kan skilja på att lindra och att lossa riktningen i penningpolitiken.

Varför snabbare eller större sänkningar vore en risk

Flera indikatorer visar att delar av den underliggande inflationen — KPIF-XE (inflation exklusive energipriser) — fortfarande är höga jämfört med målet.

Om Riksbanken skyndar på en serie sänkningar riskerar man att återantända inflationstryck som redan börjat mattas av. Dessutom är de internationella omständigheterna osäkra: ECB och större centralbanker rör sig i olika takt, och valutaförhållanden påverkar importpriser. Ett för snabbt tapp i styrräntan skulle kunna försvaga kronan och därigenom pressa inflationen uppåt igen — en återvändsgränd som vi redan sett tecken på i omvärlden.

Varför meningsfulla lättnader också är motiverade

Samtidigt är hushållens ekonomi ansträngd. Bolåneräntor och rörliga lån är redan höga i ett historiskt perspektiv och en långvarig högre styrränta slår brett mot konsumtion, bostadsmarknad och småföretag.

Sänkningen i juni gav tydlig kortsiktig lättnad för bolånetagare, och en fördröjd eller för hård åtstramning i penningpolitiken riskerar att förvärra en tillväxtsvaghet som kan bli svår att reparera med penningpolitik i efterhand. Detta talar för en fortsatt försiktig lättnadstakt — men inte en återgång till expansivitet.

Riksbanken står mitt i en klassisk centralbanksdilemma: hjälp nu eller håll kvar disciplinen för att trygga målet?

Inför 20 augusti bör direktionen därför sänka takten, behålla instrumenten tillgängliga och kommunicera klart: framtida beslut måste vara data-beroende — inte politiskt ägda. Detta är det bästa sättet att både skydda hushållen nu och säkra låg inflation framöver.