Det finns en mening som många tänker men få säger högt: dagens skola fungerar ofta mer som förvaring än som en plats där nyfikenhet tänds och kunskap blir livslust. Barn sitter av timmar, vuxna jagar minuter, och alla låtsas att mer av samma ska rädda det som uppenbart inte håller ihop.

Och nej, lösningen är inte fler utspel, fler quick-fixes eller ännu en omgång “ordning och reda”-retorik. Skolan är ett av samhällets mest komplexa uppdrag. När vi gör den till slagträ blir den sämre. Två forskare skrev nyligen i DN Debatt att Liberalerna, trots lång tid med stort inflytande över skolpolitiken, inte lever upp till kraven man rimligen kan ställa på ett “skolparti” med tydlighet om syftet, vetenskapligt förhållningssätt och faktisk leverans när man har makten. I stället har man bidragit till polarisering och svartmålning av skolan.

Som socialliberal vill jag säga: vi kan bättre! Men då måste vi våga göra det som känns politiskt obekvämt, nämligen att sluta lappa och laga och börja bygga om.

Vetenskaplighet är inte en slogan, det är lagen

Skollagen slår fast att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. (Riksdagen) Det betyder inte att forskning kan ersätta värderingar (skolan handlar alltid också om värden) men det betyder att vi ska vara ärliga med vad som är mål, och använda bästa möjliga kunskap om hur vi når dit. Skolinspektionen har också pekat på att brister i detta riskerar likvärdigheten och kvaliteten. (Skolinspektionen)

Så låt oss vara konsekventa. Om vi menar vetenskap, då måste politiken sluta driva reformer som mest är ideologi, signalering eller nostalgiska drömmar om en skola som aldrig riktigt fanns.

Likvärdighet betyder samma rätt men rätt till olika väg

Likvärdighet betyder inte att alla ska pressas genom samma tratt i samma tempo. Likvärdighet betyder att varje elev ska få rätt stöd, rätt utmaning och rimliga förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt. Men OECD och andra har under lång tid pekat på svensk skolsegregation och ökande skillnader är ett hot mot både kunskap och frihet. (Sveriges Radio)

Om vi menar allvar med frihet och ansvar måste vi också mena allvar med att ojämlika startlinjer kräver olika stödinsatser, utan att sänka ambitionen.

Kreativitet är inte “flum”, det är framtidens basförmåga

Skolan byggdes historiskt för att skapa likriktning och passa ett industrialiserat samhälle. Men i dag behöver vi något annat: unga som kan tänka kritiskt, skapa, samarbeta, kommunicera och lära om. När kreativitet och nyfikenhet behandlas som extramaterial efter provplaneringen, då tappar skolan sitt hjärta och elever tappar sin motivation.

Vi behöver en skola där kunskap inte bara mäts, utan också upplevs. Där fler får känna “jag kan” istället för “jag är fel”.

Mobilförbud och AI-förbud är symbolpolitik förklädd till trygghet

Mobilen i klassrummet kan absolut vara ett problem för vissa individer och i vissa sammanhang. Att göra mobilfrågan till moralpanik riskerar däremot att bli fel. Det avgörande är hur vi skapar studiero: tydliga regler, vuxennärvaro och smarta rutiner (till exempel mobilhotell under lektionstid) men inte att låtsas att teknik i sig är roten till allt ont.

Och AI? Att förbjuda AI i skolan är som att förbjuda miniräknaren för att någon kan fuska. UNESCO har tvärtom tagit fram global vägledning för generativ AI i utbildning, med fokus på ansvarsfull användning, kompetensutveckling och mänskligt centrering. (unesco.org)

AI ska inte ersätta tänkande, utan den ska träna tänkande. AI använd rätt kan

• ge snabb återkoppling och fler övningar på rätt nivå,
• stödja elever med språksvårigheter, NPF eller behov av struktur,
• hjälpa elever att “lära hur de lär” genom planering, metakognition och reflektion,
• avlasta lärare med utkast, nivåanpassningar och formativt underlag under lärarens ansvar.

Ge lärarna verktygen och mandatet

Det största hindret för en bättre skola är inte “fel metod” i klassrummet. Det är att vi har gjort läraryrket till ett hinderlopp av administration, reformstress och otillräckliga resurser. Ska skolan byggas om på riktigt måste politiken leverera tid, fortbildning, elevhälsa, specialpedagogik, rimliga gruppstorlekar där det behövs, och mindre detaljstyrning.

Så ja, skolan har passerat bäst före-datum. Det är dags för omstart! Inte i vrede, utan i hopp. Riv symbolpolitiken. Riv paniken. Riv idén att alla barn ska bli stöpta i samma form. Bygg en skola som vilar på vetenskap, håller ihop likvärdigheten och gör lärandet så meningsfullt att fler elever faktiskt vill vara där.

För en skola som bara fungerar som barnpassning är inte ett utbildningssystem. Det är ett misslyckande vi tyvärr har vant oss vid.

Valdi Ivancic, partiledare, Socialliberalerna