Det som nu sker i Liberalerna är inte bara ett internt partibråk. Det är ett symtom på något större. När ett folkparti som en gång bar upp idéer om frihet, bildning, internationell öppenhet, rättsstat och människovärde i stället fastnar i interna uppgörelser om hur långt man kan gå för att anpassa sig till Sverigedemokraterna, då är det inte bara ett parti som förlorar riktning. Då förlorar Sverige något viktigt.

Det är därför vi säger det tydligt: Sverige behöver ett socialliberalt parti.

Inte ett parti som ber om ursäkt för humanism. Inte ett parti som försöker överleva genom att sudda ut sin egen själ. Och inte ett parti som kallar sig liberalt men i praktiken vänjer väljarna vid nationalismens språk, problembeskrivningar och människosyn.

Sverige behöver ett parti som står stadigt när andra vacklar.

Under de senaste dagarna har flera tunga liberala namn lämnat uppdrag, lämnat partistyrelsen eller meddelat att de inte längre vill kandidera. Det är i sig anmärkningsvärt. Men det mest anmärkningsvärda är varför det händer. Det handlar inte om små taktiska skillnader. Det handlar om den avgörande skiljelinjen i vår tid, om liberalismen ska stå upp mot den auktoritära nationalismen, eller steg för steg flytta sina gränser för att göra sig bekväm i dess närhet.

Vi i Socialliberalerna tänker inte flytta de gränserna.

Vi tror fortfarande att frihet gäller varje människa, inte bara den som råkar vara född på rätt plats eller leva på rätt sätt. Vi tror fortfarande att rättsstaten ska skydda individen från maktmissbruk, inte användas som ett verktyg för misstänkliggörande och signalpolitik. Vi tror fortfarande att skolan ska bygga kunskap och framtidstro, inte bli en arena för kulturkrig. Vi tror fortfarande att företagande, innovation och klimatansvar hör ihop. Vi tror fortfarande att öppenhet mot världen gör Sverige starkare än rädsla för världen.

Detta är inte naivitet. Det är ryggrad.

Alltför länge har svensk politik låtit som om väljare bara hade två val. Antingen hård nationalism eller en blek mitten som ständigt tittar över axeln för att se vad nationalisterna tycker först. Men Sverige är bättre än så. Svenska folket är bättre än så. Det finns hundratusentals människor i det här landet som vill ha frihet utan kyla, ansvar utan hårdhet, marknadsekonomi utan cynism och migrationspolitik utan avhumanisering. De människorna har rätt att bli företrädda.

Socialliberalismen är inte ett nostalgiskt minne från ett annat Sverige. Den är tvärtom ett av de mest moderna svaren på vår tids problem. I en tid där demokratin pressas tillbaka internationellt behövs en politik som försvarar fria institutioner. I en tid av teknologisk omställning behövs en politik som förenar innovation med etik och socialt ansvar. I en tid av klimatkris behövs en politik som förstår att tillväxt, forskning och grön omställning måste gå hand i hand. I en tid av polarisering behövs ett språk som inte bygger på att peka ut syndabockar, utan på att lösa problem. Det är där vi står.

Därför säger vi också detta utan tvekan till alla socialliberaler i Sverige. Ni ska veta att det finns ett hem för era idéer. Ett hem där friheten inte förhandlas bort. Ett hem där människovärdet inte vägs mot opinionssiffror. Ett hem där internationell medmänsklighet, jämställdhet, kunskap, rättsstat och framtidstro fortfarande tas på allvar.

Vi tänker inte tigga om uppmärksamhet. Vi tänker förtjäna förtroende.

För det här handlar inte om ett partis kris. Det handlar om ett lands behov. När nationalismens skuggor växer, när auktoritära impulser normaliseras och när gamla liberala institutioner böjer sig i stället för att stå emot, då räcker det inte med att beklaga utvecklingen. Då måste någon kliva fram.

Det är vad Socialliberalerna gör. Sverige behöver inte mindre socialliberalism. Sverige behöver mer av den. Mycket mer.

Valdi Ivancic
Partiledare för Socialliberalerna