Det som började med läckta provfrågor har vuxit till en protest mot makt, ojämlikhet och rätten att bli tagen på allvar. Protesterna i Indien är en prövning för demokratin.
I dag, den 24 juli, har en ungdomsledd rörelse i Indien kallat till fredliga protester över hela landet. Bakgrunden är en skandal kring det nationella antagningsprovet NEET, den avgörande vägen in till landets läkarutbildningar, men protesterna handlar nu om något större: ett politiskt system som alltför ofta kräver lydnad när medborgarna egentligen har rätt att kräva svar.
Rörelsen kallar sig Cockroach Janta Party, ungefär “Kackerlackornas folkparti”. Namnet är medvetet provocerande. Det växte fram sedan arbetslösa unga beskrivits med ett avhumaniserande uttryck av en högt uppsatt domare. I stället för att låta sig förminskas gjorde ungdomarna ordet till sin symbol: vi må vara små var för sig, men tillsammans går vi inte att trampa ihjäl.
Det är politisk satir med ett mycket allvarligt innehåll.
Två miljoner unga betalade priset
I maj ställdes NEET-provet in efter uppgifter om att frågor hade läckt. Omkring två miljoner unga människor hade förberett sig för ett av Indiens mest konkurrensutsatta prov, ofta under år av hård press, dyra förberedelsekurser och familjers enorma förväntningar. Myndigheterna tvingades genomföra ett nytt prov i juni och en brottsutredning har följt spåren tillbaka mot personer med kopplingar till själva examinationssystemet.
Detta var inte en isolerad olycka. NEET drabbades av en stor kris redan 2024, och kritiken har länge handlat om ett system där en enda examinationsdag kan avgöra en ung människas framtid – samtidigt som det inte förmår garantera att tävlingen är rättvis.
Protesternas krav är därför större än att hitta enskilda syndabockar. Demonstranterna vill se utbildningsminister Dharmendra Pradhan avgå, verkligt oberoende granskning av systemet, skydd för eleverna och reformer som kan återupprätta tilliten. Regeringen har svarat med löften om snabbdomstolar och hårdare straff mot dem som ligger bakom läckorna. Men för rörelsen är det inte tillräckligt. Frågan är inte bara vem som läckte frågorna, utan varför så många institutioner återigen kunde svika dem som hade minst marginal för ett nytt misslyckande.
När staten släcker ljuset
Protesterna har mötts med tårgas, batonger, massiva avspärrningar och gripanden. Delhi-polisen hävdar att delar av demonstrationen den 20 juli blev våldsam och att poliser skadades; arrangörerna har å sin sida beskrivit polisens agerande som oproportionerligt och fortsatt kalla till fredliga manifestationer. Båda uppgifterna måste granskas, men ett demokratiskt svar kan aldrig vara att göra kommunikationen i sig till fienden.
Ändå stängdes mobilt internet av i centrala Delhi. Tunnelbanestationer stängdes och småföretagare förlorade möjligheten att ta betalt digitalt. Den som inte kan kommunicera, dokumentera eller organisera sig har också svårare att skydda sina rättigheter.
Det här är särskilt oroande eftersom det inte är första gången. Access Now registrerade 65 internetavstängningar i Indien under 2025 och beskriver hur avstängningar har normaliserats som svar på protester och politisk oro. Att bryta kommunikation för en hel befolkning är ett kollektivt straff – inte en precis, proportionerlig åtgärd för ordning och säkerhet.
Demokratin är större än valdagen
Indien är fortfarande en flerpartidemokrati med val, opposition, fria rörelser och en levande civil samhällsdebatt. Just därför spelar de unga demonstranterna en så viktig roll: de visar att demokratin inte är död.
Men demokratin kan försvagas långt innan den formellt avskaffas. När journalister trakasseras, när civilsamhället pressas, när minoriteter pekas ut och när kritik behandlas som illojalitet mot nationen, då förlorar fria val gradvis sitt innehåll.
Freedom House klassar i sin senaste rapport Indien som “delvis fritt”, med 62 av 100 poäng, och pekar bland annat på ökad press mot journalister, organisationer och andra regeringskritiker. Reportrar utan gränser placerar Indien på plats 157 av 180 i 2026 års pressfrihetsindex.
Detta betyder inte att varje indisk myndighet är odemokratisk eller att varje protest har rätt i varje sakfråga. Det betyder att demokratins test alltid ligger i hur en regering behandlar dem som är frustrerade, arga och obekväma – särskilt när de är unga, fattiga eller saknar inflytande.
En varning också för Europa och USA
Det vore ett misstag att betrakta protesterna i Indien som en avlägsen berättelse från ett land som “inte fungerar som vi”. Samma politiska reflex finns på fler håll: att möta missnöje med misstänkliggörande, att beskriva kritiker som hot mot nationen och att göra trygghet till ett argument för mindre frihet.
I USA, Europa och Sverige finns andra institutioner och andra förutsättningar. Men vår demokrati skyddas inte av geografi. Den skyddas av principer: oberoende medier, rättssäkerhet, minoritetsskydd, ett starkt civilsamhälle och rätten att protestera utan att staten först stänger av vägarna för att höras.
Nationalismens stora lockelse är att erbjuda en enkel gemenskap genom att peka ut vilka som inte riktigt hör till. Socialliberalismens uppgift är svårare, men bättre: att försvara varje människas frihet, värdighet och möjlighet att påverka sitt eget liv.
De indiska ungdomarna protesterar inte bara för ett rättvist provsystem. De protesterar för en enkel demokratisk idé: att den som har makt måste kunna hållas ansvarig av dem som lever med konsekvenserna.
Det är en idé som förtjänar mer än tystnad i Indien, i Europa och här hemma.